Man vet vad man får som jag hörde någon säga på väg in till min plats och det ligger mycket i det, fast ändå inte. Skifs har en räcka hits att luta sig mot och många hade nog tagit med sig ett band ut på en konsertturné och varit nöjda med det. Men inte Vansbrosonen.

Det närmsta jag kommer en beskrivning är show, med rejäla blinkningar åt Las Vegas samtidigt som den står stadigt i den svenska myllan. Det är ett niomannaband, det är en bunt dansare varav två luftakrobater och det är en Björn Skifs i storform. Framförallt är det ett genomtänkt scenbygge där orkestern sitter på fjärrstyrda podier som arrangeras om för att anpassa scenen till en ballad eller häftigt rocknummer med alla dansare.

Det är Las Vegasbiten. Sedan kommer den mera jordnära delen som främst består av allt prat mellan låtarna. Det är anekdoter från hans karriär, det är gnabb med bandet och det är framförallt roligt. Han besitter ju en komisk talang som bevisas genom filmerna han varit med i, men han skulle nog inte göra bort sig på exempelvis Parlamentet då han har en komisk timing som mången ståuppare skulle ge sin högra arm för. Skratten haglar i Globen, inte minst när han erkänner att han älskar att göra ”gubbar” och plockar fram sin favoritgubbe Ernest, komplett med knallorange Helly Hansentröja, jättemössa och kvällens största prilla under läppen…

Mellan snacken hinner han med en del musik också och i de flesta fall i totalt omarbetade arrrangemang. 80-talsdängan Vill du inte ha mina kyssar framförs i en ragtimeversion med tuba och banjo, I mörkret med dig blir a cappella och han tar åtta akustiska gitarrer till hjälp i Härligt härligt men farligt farligt.

Introduktionerna till låtarna är ett helt kapitel för sig. Det blir alltid värre framåt natten presenteras som ”låten som verkligen hade den stora chansen, men jag schabblade bort det i Paris 1978…” och när han berättar att han förutom ett litet påhugg tagit hela sommaren ledigt: ”Ja jo, jag spelade på ett bröllop…” Stort jubel till When you tell the world you’re mine och med en Agnes-lookalike på scen.

Det enda negativa med kvällen är att jag sänker medelåldern i Globen med min blotta närvaro. Det är silverrävar och de grå tinningarnas charm överallt och jag har faktiskt svårt att hitta folk under 40 när jag tittar ut över läktarna. Den yngre generationen tycker väl att Skifs är väl inget att ha? En gammal gubbe som sjunger?

Men de har verkligen missat något, för här bevisar Björn Skifs att han är en av Sveriges största entertainers som sjunger, skämtar och är något alldeles förbannat underhållande. Det har vi inte för många av.

Daniel Adams-Ray, Kulturbolaget, Malmö, 2011-01-14
Grammis 2011, presskonferens, Kungliga Operan, Stockholm, 2010-12-14

Pin It on Pinterest

Share This