På 80-talet lyssnade jag sanslöst mycket på Dan, han var verkligen en av de största för mig då. För två år sedan såg jag honom på samma ställe som idag. Det var bra men inte så att jag blev tårögd, så förväntningarna inför kvällen var sådär. När jag idag gick över Västerportsbron så tänkte jag tillbaka på de sånger jag förr älskade, som snurrade om och om igen på grammofonen. Brunnen stad, Isvit, Vildrosor och tistlar, Vykort, vykort, Solregn, Bella notte och En förlorad natt. De låtar jag riktigt försvann i var, Skuggor i skymningen, Höst (Till Eva, så länge jag kan gå), En stjärna släcks i ögonvrån, Vargtimme, I minnen, Farväl till Katalonien och I hemlighet.

Så mycket vackert och välskrivet. Jag undrar för mig själv hur en man som var så stor för mig helt plötsligt bara försvann. Vart tog han vägen? Hur kom det sig att jag i princip slutade att lyssna på plattorna? Ok, nu har jag bara plattorna på vinyl så det kanske kan vara en anledning. Nåväl, nu står han där på scenen på Larmtorget och han ser precis ut som han gjorde förr. Lika liten, samma frisyr, han tar ingen stor plats, ser nog sig själv som vem som helst.

Bandet som Dan idag har med sig på scen består av:
Sång: Ulrika Gudmundsson/Schönberg
Sång: Erland Mauritzon
Gitarr: Niko Walldén
Klaviatur: Thomas Petersson
Bas: Peter Sundberg
Trummor: Johan Hängsel

Bandmedlemmarna är skickliga musiker, samspelta och utstrålar stor spelglädje. Dan som ser lycklig ut på scen har lagom och bra mellansnack mellan låtarna. Skämtar lite med publiken och retar oss för att vi är dåliga på allsång. Han vet vad vi vill höra och börjar med Farväl till Katalonien och följer upp med 21/3. Jag håller med Dan om att Kalmarpubliken är seg ikväll. Kanske är det för ljust eller har värmen tagit knäcken på oss. Vi får Solregn, Brunnen stad, Varje gång hon går förbi. Nu står en kille på rampen som går ut från scenen och dansar för oss alla. Ungefär här börjar det lossna lite och till Bella Notte är de flesta med. Därefter följer den fina låten Stort att vara liten som Dan skrev till Totta Näslund. Låten Svart Kaffe blir ösig på scen fast jag själv har aldrig förstått storheten i den. Nu annonserar Dan ut sista låten för kvällen och vad passar bättre än: “Du ska just till att gå när du känner en ilning av obehag. Det är någonting i luften, en aning av åska, som skrämmer dig. Du hör upprörda röster på grannarnas radio men inte vad som sägs så du skakar bort oron och stänger din dörr. Vad kan hända en kväll som den här?” Ja, just det, en sanslöst bra Skuggor i skymningen blir naturligtvis inte sista låten då publiken vill ha mer. Tillbaka på scen berättar Dan att vi kan köpa en 36-låtars dubbel-cd för 160 kronor vid scenkanten efter spelningens slut. Därefter får vi Vykort, vykort och en underbar I hemlighet som handlar om Silver. “Jag undrade var du fanns när rastlösheten var min enda vän”, sjunger Dan. “Har hela världen gått ur led? Nej, allt är som det ska. Silver har blivit kär!” I publiken känns kärleken stor just nu och världen känns precis som den ska. Dan Hylander väckte oss ur åskvärmens dimma och kön ringlar lång efter signerade skivor. Jag stannar kvar en stund och pratar lite med en journalist och några ur bandet för att därefter lotsa journalisten till sin bil och vidare går jag lätt till sinnet hemåt. Dan Hylander gör det fortfarande sanslöst bra!

Bilder från konserten finns i vårt galleri. För att komma dit, klicka här.

Plura och Carla, Kackelstugan, Öland, 2009-07-01
Cajsa-Stina Åkerström, Larmtorget, Kalmar, 2009-06-25

Pin It on Pinterest

Share This