Det var första gången jag var på Harrys i Borgholm och det visade sig vara ett väldigt fint ställe. Tyvärr kom de upp på scen för sent i mitt tycke. Py och Dan hade även med sig en trummis, basist och en gitarrist. Varannan låt var Pys och varannan Dans men de var med på scen allihopa hela tiden. De började med Farväl till Katalonien som så gott som alla som var där kände till. Mitt fasta objektiv ville inte ta en enda bild och jag svor högt. Vi fick höra Oh, Mamma och Skuggor i skymningen men framförallt så kom låten Jag lever med Py som jag älskade förr. Jag vet inte varför jag lyckas hamna på ställen där någon fyller år, men den här dagen var det Pys tur som blev 61 år. Naturligtvis blev det även här att sjunga Ja, må hon leva.
Dan verkade inte riktigt på hugget den här kvällen. Kanske tyckte även han liksom jag att ljudet var för högt på instrumenten och att hans sång försvann liksom Pys munspel. Spelningen var något för kort och kändes inte helt lyckad för mig. Py pratade en del emellanåt vilket alltid är kul. Efter sista låten försökte publiken få in dem igen men lyckades tyvärr inte. Nej, det var något som inte var som det skulle den här natten och jag åkte därifrån lite besviken. Jag hade gärna hört låten Sista föreställningen också, men man kan inte få allt.
Bilder från konserten finns i vårt galleri. För att komma dit, klicka här.