Redan långt innan DLK tar plats på scen ringlar kön lång utanför Debaser Slussen. Vinden blåser elakt över torget, men står ett av Sveriges mest legendariska trallpunkband på scen är det uppenbarligen många som står ut med det. Plus den lilla detaljen att det är fritt inträde kanske.
En minut över åtta åker draperiet åt sidan, DLK sparkar igång När Kristoffer spelar flipperspel direkt och inleder med en räcka klassiker: CP framför sin tv, Elvis lever och Ishockeyfrisyr. Bra drag i den minst sagt packade lokalen.
Sen är det då dags – nya låtar!
De inleder med titelspåret Hugos Sång som handlar om Hugo och hans EPA-traktor, komplett med Wunderbaums, tärningar och dubbla växelspakar. I Fina vita kläder får vi höra ett bejublat bassolo av Mart som tycker att texten om skolavslutningen passar väl in på de närmast scen. Frågan ”Har ni inte skola att sköta i morrn?” är ganska berättigad, lärare som han är.
Planeter och insekter fortsätter på samma tema eftersom ”det är roligare än fylla och slagsmål. Vi är ganska snälla”.
Stekarpunk och O Sogni di Tumba avslutar de nya låtarna och jag konstaterar att DLK på trettio minuter hunnit med nio låtar inklusive mellansnack. Slå det, Springsteen!
Men DLK är inte färdiga. Dricka sprit och hålla käften sätter fart på punkarna längst fram och när den vävs samman med Dit kuken pekar vet glädjen inga gränser i publiken. De river av Troll och häxor och avslutar sen med Allmänt tuff innan de går av scen.
”Klart vi har extranummer, det fattar ni väl!” hojtar Mart när de nästan per omgående kommer tillbaka upp på scen och de serverar Le som en fotomodell innan den riktiga avslutningen kommer i form av Rysk Bompa.
Femton låtar på 45 minuter – det blir inte bättre än så på en tisdagkväll!