Att inleda med Requiem kan tyckas lite ödesmättat, men varför inte? Dia Psalmas texter är ju ofta ganska samhällskritiska, så med tanke på vad som komma skall under den närmaste timmen passar den märkligt bra in. Den vävs snabb ihop med Kulisser från senaste plattan och det ska komma mer från Re Voltere visar det sig. Publiken vaknar under Alla Älskar Dig och Lösningen, men det är först under Ack Högaste Himmel som den första allsången hörs ordentligt – givetvis beroende på att den är lite mer lågmäld. I början.
En som också hörs men inte alls syns är Stipen. Att Pontus, Ulke och Ztikkan syns bra ligger lite i sakens natur, men kombinationen av en hårt jobbande rökmaskin, mycket scenbelysning i bakkant och avsaknaden av ett podium för trumsetet gör att man bara ser Stipen när de framför honom lämnar mikrofonerna… Men hörs, det gör han!
Nåväl, Igen & Igen ökar tempot, Här & Nu ökar ännu mer och när Pontus frågar ”Vem får?” vet vi att nu blir det åka av i en riktig klassiker! Albumversionens barnkör ersattes för kvällen av Debasers något mer ostämda uppsättning. Mer allsång (nåja) blir det i refrängen till Vi Svartnar, även om det för de flesta består av att skrika lungorna ur sig för att överrösta PA:t, men finns det en skrikkör i Finland kan det väl finnas en inuti Slussens betong?
Dia Psalma avslutar med två nyare låtar – Världen I Detalj från Re Voltere och Blod från Djupa Skogen – och ännu en gång får vi oss till livs lite kängor till samhället. Framförallt Blod har en text som vilken äkta fotboll/hockeysupporter kan skriva under på att de avskyr: ”Mitt lag / Det spelar ingen roll / Vem som vinner just idag / För jag skiter i eran boll / Jag vill ha blod”. Kritik var ordet.
Ingen riktig konsert utan extranummer och vi får fyra stycken på raken! Först kommer Vad Har Du Kvar från Sell Out innan de ryter fram Kalle Iskall, en riktig personlig favorit! Men varför de inte lägger lite tyngd bakom ”Betong! Betong! Betong!” i refrängen begriper jag inte, det hade varit så galet maffigt!
Maffiga är däremot Tro Rätt, Tro Fel och Luft som precis som på Nalen i vintras avslutar kvällen. En kväll som får mig att lämna Debaser med raska kliv, uppspelt efter en massa bra låtar – men alltid saknar man något. Var fanns Emelie? Det blev ingen ballad om lilla Elsa och Sol Över Oss hade varit trevligt, men man kan inte få allt.
Nästa gång kanske? Jag ser fram emot det!