Det ska erkännas på en gång: jag har aldrig sett en sångare i ett metalband gå upp på scen i kostym och slips. Men tack vare Sparzanzas sångare Fredrik Weileby kan jag bocka av det på listan! Att det redan efter första låten bara blev skjorta och slips för resten av konserten kanske inte var lika oväntat.
Nu har jag inte hunnit lyssna på dom så pass mycket att jag kan identifiera låtarna, men det var säkert som de lovade i vår intervju med dom, lite nytt och lite gammalt i skön förening. En sak har de som inte många andra metalband har, en sångare som verkligen kan sjunga! Jag blev grymt imponerad av honom!
Men de flesta av oss var på Gata Regerings 74 (som adressen till Nalen skrevs på den gamla goda tiden) för att se och höra Dia Psalma. Ett Dia Psalma som hackar en aning under öppningen med Kulisser eftersom Ulke inte får ordning på sin gitarr till en början.
Men tekniska problem är till för att lösas och redan när Stipen hamrar igång introt till Hon får… vaknar publiken till liv rejält!
Dia Psalma blandar och ger ordentligt, I Fädrens Spår påstås aldrig har spelats live förut (rätt dag att framföra den, mindre än tolv timmar senare är det start i Sälen), Lösningen från Djupa Skogen, en Mördarvals i rent arabiskt stuk, en intensiv Emelie med allsång från publiken…
Även om de nya låtarna, både från Re Voltere och Djupa Skogen, är bra så vet publiken vad den vill ha, ”gamla låtar, gamla låtar” hörs flera gånger under konserten. Det är väl också lite av Dia Psalmas dilemma, 1994 släppte de Gryningstid, en ren milstolpe i svensk musikhistoria, men lade av några år senare. Men skivorna fortsatte sälja och när de återförenades för en festivalturné 2006 blev gensvaret så enormt att det blev både en och två nya plattor. Men även om det är alldeles utmärkta album kommer många på spelningarna för att höra de gamla låtarna som de så att säga växt upp med. ”Släpp nya album så ni kan turnera och vi få höra de gamla låtarna”. Moment 22, anyone?
”Vad kostar biljetterna?” undrar Ztikkan mot slutet och får lite spridda svar. ”Ja, den som spar, han har” konstaterar han och gensvaret från publiken lät alltså inte vänta på sig – konserten avslutas med en rent frustande version av Den Som Spar, Han Har.
Men vad är en spelning utan extranummer? Först ut är Kalle Iskall från nya plattan med en text skriven av Mikael Galloni, en hemlös i Göteborg. Sjukt bra låt!
De avslutar i publikens smak med Tro Rätt, Tro Fel och Luft och vi vacklar ut i ett kallt Stockholm nöjda och glada efter ännu en vända med Dia Psalma.
Deras turné fortsätter hela våren och till sommaren spelar de bland annat på Peace&Love i Borlänge. Är det inte sommar snart?
Bäst: Norrsken i ett brutalt tempo, tillägnad deras bortgångne roddare, ”världens bäste”.
Sämst: De glesa leden i publiken, det hade lätt fått plats dubbelt så många på Nalen.
Bilder från konserten finns i vårt galleri. För att komma dit, klicka här.