Att Dundertåget blivit mer aktiva sen Robert ”Strängen” Dahlqvists The Hellacopters lade ner verksamheten är inte helt otippat, inte heller att båda grupperna har sina musikaliska rötter i 60/70-talets rock. Bredbent garagerock helt enkelt och det är gott så.
Men publiken är lite svårflörtad, kanske beroende på rockigheten men mer troligt vädret – de regntunga skyarna är kvar över Långholmen.
De öppnar ironiskt nog med Slut som artist för att sedan följa upp med Stick å brinn. Självdistans har de gott om! Men publikens bristande engagemang får Strängen att hota med att kalla oss göteborgare ”för vi var i Göteborg sist och de vaknade till när vi kallade dom för stockholmare…”
Efter De feta åren är förbi och Ifrån mig själv påannonserar de sista låten med att några polare ska komma upp på scen och hjälpa dom med en ganska passande låt med tanke på var vi befann oss. In på scen kommer en hel hög folk, bland annat Love Antell med band men framförallt Stefan Sundström och Fjodor från Ebba Grön!
Tillsammans river de av en intensiv version av Ebba Gröns Flyktsoda och i min bok slutar Dundertåget på topp!