Jag har under sommaren lyssnat mycket på Eriks debutalbum Hassle, så förväntningarna är ganska stora. Dock hade jag inte lyssnat något från hans nya EP Taken inför spelningen, så hade lite nytt att vänta mig.
Showen inleds med Bump in the road, Erik håller inte tillbaka, redan i slutet av låten så dansar han loss ordenligt och kommenterar själv efteråt hur jobbigt det var, han andas lite tungt men med ett leende på läpparna. Han håller igång ända fram till sista låten då han hoppar upp högt och sparkar ut i luften och drog på sig en liten sträckning enligt honom själv.
Låtarna gör sig mycket bättre live och när de får en liten nyansering från sitt original så blir vissa av låtarna bättre, bl a. i låten Wanna Be Loved.
Några av kvällens låtar Isn’t it Obvious, Don’t Bring Flowers After I’m Dead, Hurtful.
De nya låtar som spelas är Taken (Still in my blood), Standing were you left me och If it takes all night. Den sistnämnda fastnade jag för direkt, de är den enda låten han berättar lite mer vad den handlar om, om att ta för sig och att bestämma sig om man vill nå någonstans.
Bitvis stör jag mig på den höga basen, som nästan dristar och överröstar Eriks röst, vilket stör mig till en början, men allt eftersom så låter det bättre, eller så har mina öron vant sig.
Avslutande låt The thanks I get, är riktigt bra och i melodin får jag en känsla av influenser från artister, så som Robyn och Coldplay. Det ska bli spännande att höra mer från Erik framöver och hoppas att han kommer experimentera mer, tycker man fått lite smak av det redan då han gästar Stomage i en remix av hans låt Alors on Danse , där erik tar ton i verserna. Lyssna på den på Spotify här.
Kvällens bästa låtar:
Love me to pices, Standing were you left me, Taken (Still in my blood)
Se bilder från spelningen Här