Det börjar synnerligen dåligt.

Europe inleder med att Prelude från senaste plattan dånar ur högtalarna och när bandet faller in i titelspåret Last Look At Eden reagerar jag på att John Levéns bas knappt hörs medan Ian Hauglands frekvent använda cymbaler hörs desto mer. Helt plötsligt är det bara Ians trummor som hörs och det är inte genom högtalarna… Samtidigt slocknade all scenbelysning förutom ”arbetslamporna”.

En kvarts intensivt arbete från ljudteknikerna får igång ljud och monitorer såpass att Europe kan återvända till scen och fortsätta med The Beast, men ljuset kom inte igång förrän efter drygt halva låten.

..och folk klagar på att två minuters mellansnack tar död på stämningen?

The Beast, som tillsammans med Scream of Anger måste vara det tyngsta Europe gjort, var helt rätt att starta om med, full fart igen!

Däremot förstår jag inte två saker (som förvisso inte är unikt för i kväll): varför måste det prompt vara en massa belysning rakt i ögonen på publiken och vad är det med analogsyntar som får oss att behöva genomlida en massa improviserat pipande vareviga konsert numera?

Mic Michaeli leker alltså med en dylik tingest en stund innan No Stone Unturned, men tack och lov är det ganska kort, likaså håller John Norum ner sitt gitarrsolo innan Seventh Sign till ett minimum.

När Sit On My Face hörs, följt av det givna ”And now for something completely different” (stora leenden från delen av publiken som är uppväxt med Monty Python), är det dags för Ian att glänsa lite bakom trummorna.  Ett trumsolo kan också vara tråkigt, men eftersom ouvertyren ur Wilhelm Tell går i ett halsbrytande tempo är det ingen risk för det i kväll.

Men all jävelskap i form av ljudproblem och tråkiga solon bleknar när Joey Tempest tycker att ”Nu tar vi en vi inte kör så ofta” och drar igång More Than Meets The Eye från Out Of This World! Lycka!

Jag har tidigare klagat på att de tagit udden av Rock The Night genom att precis när den ska lyfta det sista mot slutet sakta ner till något märkligt jammande och det är snubblande nära också idag. Tydligen fanns det inte plats för Joey att springa omkring längs kravallstaketet så det blir inte lika utmejslat som tidigare, men John är återigen mannen som räddar allt genom att väva in basgången från Queens Another One Bites The Dust, något som faktiskt framkallar riktigt mycket jubel i tältet.

De avslutar med nya låten Doghouse tillsammans med gästande Joe Bonamassa på gitarr (som har en helt lysande gitarrduell med John Norum) och givetvis The Final Countdown.

Man kan filosofera kring hur mycket de fick göra om i låtlistan efter den ofrivilliga pausen i början, men jag saknade några gamla godingar som Cherokee, Seven Doors Hotel och Wings Of Tomorrow. Men man kan väl inte få allt.

Fråga: Hur många gick fel på väg till konserten och hamnade vid Cirkus Scotts tält ute på Gärdet istället?

Setlist:
Prelude
Last Look At Eden
The Beast
Superstitious
Scream of Anger
Let The Good Times Rock
Carrie
No Stone Unturned
Guitar Solo
Seventh Sign
New Love in Town
Drum Solo
Love is Not The Enemy
More Than Meets The Eye
Rock The Night

Extranummer:
Doghouse
The Final Countdown

 

 

Christian Walz, Gröna Lund, Stockholm, 2011-08-08
Takida, Sjöhistoriska, Stockholm, 2011-08-03

Pin It on Pinterest

Share This