Men när vi närmade oss målet så övergick himmelen från svart till blått. Härligt!
När vi stannat bilen så hördes Caj Karlssons stämma högt och klart och jag rusade in på området för att hinna få några bilder på mannen. Caj verkade vara på bra humör och hans ansikte sken nästan mer än självaste solen. Caj gjorde som vanligt en kanonspelning och det märktes att han var på hemmaplan. Efter ett par låtar presenterade han en hemlig gäst som visade sig vara Lasse Tennander. Lasse medverkade på två låtar. En annan gäst som Caj hade med sig på scenen var Ida Seve som är en väldigt duktig sångerska med en underbar röst. Både Lasse och Ida är med på varsin låt på Cajs senaste platta. Bland de duktiga bandmedlemmarna fanns bland andra Johan Glössner och Niklas Brevestedt.
Det märktes att Caj dragit stor publik när hans spelning var över då det blev lite mer plats på planen efter honom då många gick för att äta.
På lilla scenen drog ett lokalt rockband med namnet X.Stacy igång. Det är ganska ovanligt att se en basist som lever ut på scen men här såg vi basisten Patrik Nilsson showa till max vilket var riktigt roligt. Sångaren Simon Palm visade sig ha en riktigt bra röst, ja, hela bandet verkade taggade och spelglädjen var hög. När de spelat klart var vi hungriga som vargar och bestämde oss för att lämna festivalplatsen för att äta något. Som gluten och laktosintolerans vågar man inte äta vad som och det resulterade till en resa till Karlskrona för att få mat. Vi körde vilse vilket tyvärr resulterade i att vi missade två spelningar. Arg som ett bi var jag men till slut lyckades vi komma tillbaka till området.
Banden jag tyvärr missade var Stamp´n Go Shanty som spelar härlig folkrock samt bandet Selmas Broskband där bland annat självaste festivalgeneralen Boje Andreasson medverkar.
Janne Bark befann sig på scen med ett kanonband som jag tyvärr inte har namnen på. Janne körde några egna låtar innan det var dags för honom att, som man oftast ser honom, befinna sig i bandet med någon annan som frontfigur. De andra frontfigurerna den här kvällen blev, Mats Ronander, Anne-Lie Rydé, Dan Hylander och Mikael Rickfors. En härlig blandning av de jag lyssnade en hel del på förr om åren. Alla visade att de fortfarande är precis lika bra, om inte bättre. Verkligen roligt att se dem ute på scener igen.
En underbar Gör mig lycklig nu med Mats Ronander, Dan med bland andra Skuggor i skymningen. Anne-Lie Rydé glänste verkligen på scenen med låten Segla på ett moln. Männen i publiken blev tillägnade låten Han ser ut som en karl och kvinnorna fick Sånt är livet. Det var inte många i publiken som inte sjöng med och hela Hasslö gungade. När hon även gjorde låten Heavens on fire exploderade Hasslö. Alldeles underbart Anne-Lie!
Mikael Rickfors hann knappt inte in på scen förrän några ur publiken skrek Vingar. Men Mikael började med Tender turns tuff tätt följd av Mitt bästa för dig. En underbar Vart tog alla vilda kvinnor vägen? Sista låten han sjöng blev förstås Vingar. Där kom alla de artisterna upp och Janne Bark ledde som sista låt Neil Youngs Rockin´ in the free world och stämningen var alldeles underbar.
På lilla scenen fick vi sedan 40 minuter med bandet Djävul som även de är från Hasslö. Djävul är ett mycket säkert band och bland medlemmarna finns en del från det forna bandet Sinn Fenn. Mattias Osbeck – sång och gitarr, Paulus Lindén – gitarr, Per Westerholm – bas, Stefan Ottosson – mandolin, Jimmy Svensson – dragspel och trummor samt Hanna Nilsson – körsång. Man hör lite irländska toner i folkrocken de spelar, texterna är grymma liksom musiken och hela bandet. Helt klart värda att ni lyssnar på.
Därefter började nog kvällens absoluta höjdpunkt som var Sator. Publiken var galna och många var de som klämdes vid kravallstaketet och fick bäras över. Sator visade oss att de fortfarande är lika säkra på det de gör och vi fick oss alla det vi ville höra med dem. Helt enkelt kanonbra!
Bandet Sub Mission lirade Sex Pistols-låtar och de gjorde det fantastiskt bra. Punken lever kvar och de som stod framför scenen kunde låtarna från förr galant. Sångaren var lite smått galen där han studsade runt, grimaserade och hällde drycker över sig. Härligt ös!
Joddla med Siv drog precis som Sator en stor publik till stora scenen. Det märktes på publiken att bandet är kult. Själv är jag ganska dålig på det här bandet måste jag erkänna. Men med folkmusik blandat med rock samt inslag av reggae kan det inte bli dåligt. Spelglädjen var stor i hela bandet och de gav verkligen järnet. Efter joddlandet så släcktes Hasslöfestivalen ner och vi undrade vad som hände. Men snabbt fick vi oss ett härligt färgsprakande fyrverkeri.
Ytterligare ett lokalband som spelade metal var bandet OGNOB. Namnet står för abhorrent, impious beast. Killarna var duktiga men då jag inte är så där väldigt vän med den sortens musik så kan jag vare sig prisa eller klanka ner på dem.
Därefter kom det ytterligare ett tremansband i den genren som heter Replica.
Nattens sista spelning stod Hardcore Superstar för. Som jag skrev innan så är mitt kunnande inom hårdrocken inte så bra. Men jag får villigt erkänna att bandet verkligen levererade och de gjorde det förbaskat bra. Sångaren Jocke Berg är inte stilla en sekund och det talar bilderna jag tog även om. Hardcore Superstar avslutade årets Hasslöfestival med bravur.
Klockan var strax efter två då vi med ben som värkte sjukt mycket stapplade mot bilen.
Det var första gången jag var på Hasslöfestivalen och måste här säga att allt var väldigt bra arrangerat med bra arrangörer, bra band och alla åldrar i publiken fick säkerligen det de gillar. Festivalens tio-årsjubileum blev en riktig hit. Kanonjobb Hasslö!
Bilder från festivalen finns i vårt galleri. För att komma dit, klicka här.
Länkar till de band jag har hittat.
Selmas Broskband
Djävul
Janne Bark
Anne-Lie´Rydé
Dan Hylander
Mats Ronander
Mikael Rickfors
Caj Karlsson
Sator
Hardcore Superstar
X.Stacy
OGNOB