Vi fick oss 45 minuter med låtar som de flesta av oss på Stortorget kände igen. Bland andra Madonnas Like a virgin, One Republics Apologize, Beyoncés If I were a boy och Katy Perrys I kissed a girl. Covers ses ju inte alltid med blida ögon i musikkretsar. Själv tycker jag att det är bra att äldre låtar hålls vid liv. Ramsells klarade uppgiften galant och publikantalet var cirka 16 000. Inte illa för lilla Kalmar!
De artister från Rix Fm som kom till Kalmar i år var Agnes, Velvet, Janet, Anders Fernette, Kim, BWO, Erik Hassle och EMD.
Många var de småflickor som kommit redan klockan nio på morgonen för att få en bra plats längst fram. Av tjuten att döma som kom från flickmunnarna var de otroligt många.
EMD var nog det största dragplåstret för de flesta.
Jag blev glatt överraskad av Kim som verkligen gav fullt ös på scen och verkade ha roligast där uppe. Hans spelglädje smittade av sig på mig. Låtmaterialet var mycket bra liksom scennärvaron.
Erik Hassle hade även han bra, säregen röst och bra material. De två killarna visste jag inte mycket om innan. Härligt killar!
Av tjejerna som sjöng blir nog Agnes favoriten för kvällen med sin charm och kontakten med publiken.
Anders Fernette, som jag tycker har en härlig röst som han borde kunna göra så mycket mer av, gjorde mig dock lite besviken. Låten Hungry eyes är bra och han gör den väldigt bra. Men att komma till Kalmar för att köra samma låtar som förra gången han var här, nej, det går tyvärr bort för mig. Hade det varit en låt hade jag greppat det.
När det gäller BWO så erkänner jag att de är väldigt duktiga men för mig med min musiksmak är det fullt tillräckligt att se och höra dem en gång om året.
Janet har bra material, är snygg och sexig men får träna upp flåset lite mer. Det hördes att det blev lite ansträngt ibland.
Velvet har en ganska “vanlig” röst men med hennes låtar och utstrålning vinner hon mycket på.
De jag så här några dagar efteråt vill höra mer av är Kim och Erik Hassle.
Rix Fm-festivalen är proffsig och arrangemanget är roligt, väl genomtänkt och organiserat! Publiken stormtrivs verkligen och sträcker sig över alla åldrar. Får jag önska något som de inte har så skulle det vara ett par låtar till med artisterna.
Fredagen började med Festningen som är Monokroms ungdomssatsning. Monokrom är ett ungdomshus i Kalmar med musikinriktning. En mycket bra satsning av kommunen. En mängd lokala band spelade på den här scenen. En kille som jag kan nämna som jag har lyssnat en del på är Martin Berglund. Han har en mängd egna låtar, bra låtar samt en bra röst. Några jämför honom med Peter LeMarc.
De större banden på den här scenen var Hoffmaestro & Chraa och Those dancing days.
Hoffmaestro & Chraa var nya för mig och jisses vilket ös de har på scen! De blir helt klart det bandet som jag vill se mer av. Bra material, spelglädje, ja, de har allt! Kanon!
När det väl var dags för Those Dancing Days hade tyvärr ombyggnaden av scenen tagit lite för lång tid och många hade gett sig av från platsen. Tjejerna verkade lite disträa först men kom snart igång. Tjejerna är duktiga med svängiga poplåtar.
Emellan de här uppträdanden sprang jag mellan två scener till. Emilia som, i alla fall jag, inte hört så mycket av sedan Big, big world visade att hon har samma utstrålning, lika vacker och lite mognare röst. Emilia verkligen lyser där hon står och berättar för oss om en kärlek som inte höll och med den blev låten I´ll get over you till. Den skrevs faktiskt redan 2005. “Jag vet egentligen inte om jag har kommit över det” och börjar sjunga. Emilia har vuxit otroligt mycket och känns säker på det hon gör idag. Verkligen bra Emilia! Jag önskar dig stort lycka till!
Lasse Berghagen bjöd på allsång på Stortorget med lokala tjejtrion The Rockettes.
Style hade konsert på Larmtorget och den här kvällen var även Christer Sandelin med. Han berättade att han varit på Mallorca med familjen i två veckor. (Där kom förklaringen till varför han inte var med i Borgholm när Micke “Syd” hoppade in.) Jag hann tyvärr inte lyssna så mycket på dem innan jag skulle vidare till nästa ställe. Det lilla jag hörde var bra och publiken var höga av nostalgi.
Lördagen var finalen på både stadsfesten och tävlingen Svensktoppen nästa.
Den som vann länsfinalen i år blev Martin Rydell med sin låt I lampans sken. En kille som lägger mesta tiden på teater och sin familj och som inte hunnit med så mycket egna melodier på sista tiden. Lite otippat, men Martin är helt klart värd segern.
Klockan 21.15 står Kalmarbandet Kim Stranne & Kollektivet på scen. Jag har alltid gillat deras musik och texter. En blandning av Folkrock, pop och ibland lite akustiskt. Ibland kan man höra lite protestmeningar i texterna dock inte så det stör. De har släppt två plattor. Svart på Vitt och den senaste som heter Slånbärssnår. Kim & Kollektivet ger järnet på scen. Jag gillar när man ser spelglädje hos artister och den går inte att missa hos dem.
Stadsfesten bjöd på många fler artister än vad jag har skrivit något om. Det var tyvärr en omöjlighet att lyssna klart på något då något annat var på gång någon annanstans. Min önskan till arrangörerna till nästa år blir därför att inte lägga samma sorts musik på samma tider på olika scener.
De större artisterna som jag inte hann med var bland andra Salem Al Fakir och Rongedal.
Publiken uppgick under de här dagarna till mellan 100 000 – 120 000. En stor strålande gul boll från en klarblå himmel borde fått folk att välja stranden. Men med en sådan mängd av bra artister blev stadsfesten en succé.
Tack Kalmar för härliga dagar!
Bilder från konserterna finns i vårt galleri. För att komma dit, klicka här.