Jag är knappast ensam om att tycka att det här är en speciell kväll. Kents fans är ju kända för att vara hängivna ända ut i fingerspetsarna och jublet vet nästan inga gränser när det svartklädda bandet kliver ut och drar igång Taxmannen. Någon antydan till nervositet syns inte till uppe på scenen. Det känns som att allt sitter som det ska, att maskinen Kent startat och omöjligt går att stoppa. Ljudet är strålande och ljuset är riktigt snyggt. Det är tungt, mörkt och i och med den senaste plattan, Röd, betydligt mer elektroniskt. Jag har sett Kent så många gånger nu att jag känner igen varenda liten rörelse och varenda maner. Att se Kent är för mig som att träffa en god vän som man inte träffat på länge, det är lite som att komma hem.
När introt till Töntarna ljuder över oss växer applåderna, basen skruvas upp och det känns i hela kroppen att Kent tagit ännu ett kliv. Jag gillar att Kent hela tiden utvecklas och vill vidare, det känns som att de vägrar att stå och stampa på samma plats för länge. Därför gillar jag också kvällens låtlista. Det blir varken en uppvisning av senaste skivan eller en hitkavalkad utan det är alldeles lagom blandning. Ju längre in i spelningen vi kommer desto fler avsvimmade tjejer dras upp av vakterna och bärs bort. De som lyckas hålla sig i upprätt position sjunger med i varenda textrad och verkar njuta till fullo. Själv står jag inte stilla en sekund och jag kan omöjligt hålla tillbaka mitt leende.
Sista låt på den ordinarie låtlistan blir Dom andra, en låt som redan under Kents förra turné blev uppiffad och nu blivit mer elektronisk och har mer tyngd och erbjuder ett bättre driv. Det hela avslutas i en explosion och med ett pyrotekniskt vattenfall. Det är väldigt effektfullt och vackert! Givetvis blir det också extranummer, till att börja med På drift under vilken publiken får klämma i och na-na-na-sjunga. Den gamla dängan Kärleken väntar kläms in innan den numera självklara avslutningen tar vid med Mannen i den vita hatten (16 år senare). Som så många gånger förr blir det till sist ett mäktigt konfettiregn, den här kvällen är konfettin röd och har antagit formen av en fågel. När den sista röda konfettifågeln landat kan jag nöjt konstatera att jag inte är blasé längre. Jag har en bra känsla i kroppen och ser redan fram emot nästa spelning med Kent. Vetskapen om att den är mindre än 20 timmar bort gör att jag kan somna gott.
Låtlista
Taxmannen
Berlin
Du är ånga
Töntarna
Sundance Kid
Hjärta
Den döda vinkeln
LSD, någon?
Musik Non Stop
Idioter
OWC
FF
Vals för satan (Din vän pessimisten)
Ingenting
Vy från ett luftslott
Krossa allt
Dom andra
Extranummer
På drift
Kärleken väntar
Mannen i den vita hatten (16 år senare)
Bilder från konserten finns i vårt galleri. För att komma dit, klicka här.