När den svarta ridån som hänger framför scenen faller till marken och de första tonerna av Utan dina andetag spelas känner jag det välbekanta pirret i magen. Runt omkring mig riktas kameror mot scenen för att föreviga ögonblicket. Det är en ljummen sommarkväll och från scenen uttrycker Jocke Berg sin glädje över att det inte regnar, något som det tydligen gjort i massor under bandets tre senaste spelningar. Kanske är det vädret som spelar in, kanske är det bara Kent egna storhet som gör det men ikväll skulle vilken som helst av deras låtar kunna förvandlas till en allsång. Publikhavet verkar kunna varje textrad och sjunger med, klappar och viftar med händerna. Stämningen är på topp!
Ungefär halvvägs in i spelningen kommer en liten dipp. Låtarna Ensamheten och Ismael tillhör inte mina favoriter, jag hade hellre hört något äldre. Det är inte förens med Vy från ett luftslott som det tar fart igen på allvar och det blir precis så där fantastiskt som bara en Kentspelning kan vara.
Mörkret har börjat falla när Jocke meddelar att de ska spela en sista låt, en låt som handlar om den eviga kärleken. Introt till 747 ljuder och jublet växer sig enormt. Efter en pyroteknisk avslutning tackar bandet för sig och kliver av scenen. Det dröjer dock inte länge innan de är på plats igen för två extranummer. M och Mannen i den vita hatten (16 år senare), två låtar som även de påstås handla om – just det, den eviga kärleken! När kvällen är slut och den sista röda konfetti fågeln landat på marken följer jag lämmeltåget som lämnar Långholmen. Jag försöker samla mina intryck men kan egentligen bara komma fram till just det; att kärleken till Kent är evig.
Låtlista
Utan dina andetag
Det finns inga ord
Skisser för sommaren
Socker
Ensam lång väg hem
Musik Non Stop
Töntarna
Ensamheten
Ismael
Gamla Ullevi
Idioter
Kärleken väntar
Ingenting
Vy från ett luftslott
Krossa allt
Dom andra
747
Extranummer
M
Mannen i den vita hatten (16 år senare)
Bilder från konserten finns i vårt galleri. För att komma dit, klicka här.