I de långa perioder under spelningen som den gamla Mercyful fate-sångaren lyckades hålla mitt fulla fokus på vad som kan vara grönans brutalaste scenbygge någonsin är tid och rum, gapande barn och chokladhjul inget som existerar. Så pass fantastisk var dansken när han kastade oss från fantastiska Sleepless Nights till en tokbra The Puppet Master vidare till konsertens höjdpunkt The Black Horsemen

Dock fanns det även perioder, då tvivlet såddes och man insåg att ett nöjesfält nog inte är hans bästa arena. De extremt tempodödande scenförändringarna som kom med jämna mellanrum stack ett trist hål på den bubbla som ramade in publiken och punkterade den fina stämning som konstant byggdes upp. 

Det bjussades på en trevlig setlist som visserligen saknade de där överraskningsmomenten som en gärna vill ha, allt i fin harmoni med den show som samtidigt spelades upp på scen. För det finns inget annat ord för den genomtänkta föreställning som utspelar sig mitt på det soldränkta nöjesfältet, en mörk, illvillig men ändå karismatisk och sprakande show! En och en halv timmes underhållning där rösten håller förvånansvärt bra, där bandets insats (med helt fräsche Pontus Egberg från The Poodles på bas) lyfter en strålande konung utan att ta hans plats och där det skådespel som äger rum får stjäla lagom mycket utrymme. 

Trots att den fina rytmen förstörs av kåpbeklädda varelser (roddare i folkmun) som river och bygger så får den något lama publiken verkligen vad den är där för, klassiska musikstycken packeterat i en lättsamt ondskefull dräkt fylld med underhållning. En på många sätt fantastisk kväll som när folkmassorna vandrar ifrån grönan kändes alldeles för kort.

Jakob Hellman, Gröna Lund, Stockholm, 2014-08-26
Wovenhand, Babel, Malmö, 2014-06-14

Pin It on Pinterest

Share This