Pre-showen bjuder på gitarristen Patrik Lundström, som får med hela globen på sjönsjungande allsång till Forever Young. Lundström har varit med som musiker sedan starten och han sjunger fantastiskt bra. Stämningen fyller upp den runda arenan under årets minst jämställda kväll och jag undrar om ett gäng killar skulle få ihop samma glada, uppsluppna stämning. Jag njuter av allas tjejers fina kläder och ser lika mycket skålande som jag hör skrålande runt borden, och det stojas också vilt på läktarna.
Dramatisk öppning av ridån och fyra siluetter bakom ett vitt skynke börjar sjunga Icona pops I love it till tjejernas stora lycka, och jublet når nästan inga gränser när skynket faller och showen äntligen är igång. Till min stora lycka kommer Ronan Keating ut redan i öppningsnumret och hjälper de andra grabbarna. Något som inte bringar någon lycka alls är att grundaren Martin Stenmarck inte är med i år på grund av pappaledighet. Han får dock vara med på ett videoklipp och får ett storslaget Britney Spears-medley tillägnat sig och jag tror att alla nere på golvet står upp, inklusive jag. Visst, det är för att jag ska se bättre, men jag kan inte förneka att jag njuter till fullo av det här.
Smäktande ballader blandat med fartfyllda shownummer ger en bra balans mellan hoppdans och tryckare. Allsången dämpas aldrig, den hörs till och med över musiken, vilket inte vill säga lite och jag önskar jag tagit med mig öronpropparna för att det är så hög volym. Favoriterna är Britney-medleyt, en rolig discodans-duell mellan David Lindgren och Andreas Lundstedt och ett Alcazar-medley där tjejerna är utbytta av David Lindgren och en dansare. Självklart bultar hjärtat lite hårdare när Ronan Keating sjunger sina hits och speciellt till When you say nothing at all, en av de låtarna jag anser är perfekt komponerade och arrangerade.
De starkast lysande stjärnorna är Lindgren och Lundstedt som verkligen bjuder på sig själva och dansar lika bra som de sjunger. Konferencieren Thomas Järvheden underhåller oss med anekdoter om hur tidigare flickvänner dumpat honom, följt av en till alla singlar dedikerad Are you lonesome tonigt och ser till att ingen tappar geisten mellan låtarna under kvällen genom att fånga upp och hindra att pauserna blir för långa. När han ersätter Tommy Nilssons plats i ett schlagermedley är det kusligt likt originalet. Jag kan inte klaga på de andra alls, Patrik Isaksson får mycket tid på scenen och Tommy Ekman från Style får igång en av kvällens mest imponerande allsång till Styles hits Fantasi och Vill ha dig.
Ladies Night fick 2010 en DO-anmälan för att konceptet var emot män, men artisterna verkar inte ta det så hårt och kommenterar det med att det är kul att tjejerna får en sådan här kväll en gång om året och att det inte är någon som klagar på tjejmilen. Jag är benägen att hålla med, det finns ingen anledning att Ladies Night inte ska få finnas, speciellt inte med tanke på hur oerhört populärt det är.
Flera gånger blir jag ställd över hur otroligt bra stämning det är här inne, jag kollar ofta runt i lokalen och i princip alla står upp och dansar och sjunger och det sprudlar överallt. Det här är verkligen ett fenomen och även om det kanske skrattas lite åt kvinnornas kväll så kan ingen förneka att det verkligen är Sveriges, kanske världens, största tjejkväll. Jag tror också att artisterna ser det som ett privilegium att få uppträda, det finns nog få shower som slår den här rent publikmässigt. Visst att jag har varit på konserter där det inte slutas skrika och sjungas, men här är det på något sätt kvinnorna som visar hur en konsert kan gå till. Kanske är det åldern som gör att jag hellre är här där jag kan sitta istället för att trängas framför en scen där folk skriker och gråter. Kanske är det också mina fördomar som tror att det blir bättre för att de flesta gästerna här är över 18 år och tycker som jag när det gäller sittplats och respekt för andra.
Oavsett vad, så är det få upplevelser som slår detta i publikstöd och – jubel.
Foto: Per Jahnke för Ladies Night