För fjärde gången på ett år befinner jag mig på en konsert med bara sittande publik och jag har ännu inte riktigt vant mig vid det. Detta är första gången jag är på konsert på Chinateatern, här har jag bara varit på musikal tidigare så det känns faktiskt lite konstigt. Publiken beter sig också lite konstigt när de sitter, t.ex. så har jag en pojke bredvid mig som sitter och äter godis. Nått sådant förekommer ju i princip aldrig på konserter! Det ställer också till en hel del problem när det dyker upp eftersläntrare – det går ju inte direkt att bara smita in till sin plats utan då får en hel rad resa på sig och då är det många som störs.

Förband för kvällen är Josefine Lindstrand som spelar jazzig pop. Josefine verkar vara en sprudlande glad tjej med massor av talang. Hennes låt In Spring låter faktiskt som våren med allt från dropp från taken till porlande bäckar och blommor som slår ut. Jag blir sugen på att höra mer och jag önskar henne all lycka i framtiden!

Efter en paus så gör då Maia entré. Och som hon gör entré! Hon kommer gåendes bakifrån mellan bänkraderna sjungandes. Det verkligen strålar från henne där hon kommer gåendes i sin vackra gröna klänning. Ja, hela bandet har väldigt fina scenkläder som går i gråa toner. Maia utlovar tidigt att det blir många låtar från den nya skivan GBG vs STHLM som släpptes i mars och visst blir det många nya låtar. Nya singeln South Again gör sig väldigt bra live och det är roligt att höra Maias version av The Arks schlagerlåt The Worrying Kind.

Ja, så kommer då låten, låten jag har fruktat. Gothenburg. De hinner inte spela mer än några toner av den innan jag får svårt att andas, jag känner hur klumpen i halsen växer och hur mina ögon börjar tåras. Vi kan väl säga så pass mycket att Göteborg inte har varit lika snäll mot mig som mot Maia. Jag har nog aldrig varit så nära att lämna en konsert tidigare i hela mitt liv och jag har aldrig varit så nära tårar på en konsert tidigare. Det är lite konstigt hur en låt kan få fram så många känslor.

Maia med band gör ett väldigt starkt intryck och att de använder fler instrument än jag kan namnen på imponerar på mig. När hon sedan till Come With Me trollar fram Nicolai Dunger som gästartist på scenen så känns kvällen helt fullkomlig. Avslutar gör en låt som enligt Maia handlar om en jävligt dålig efterfest men jag hoppas verkligen att det blev en riktigt lyckad efterfest efter den här spelningen!

Salem Al Fakir, Cirkus, Stockholm, 2009-04-16
Elin Ruth Sigvardsson Palladium Växjö 2009-03-26

Pin It on Pinterest

Share This