Molotov Jive är det näst sista bandet för kvällens festival. Publiken har fått vänta ett tag och börjar bli smått otåliga. De unga fansen ropar ut bandmedlemmarnas namn. Det blir mörkare och röda strålkastare lyser upp scenen, rökmaskinen puttrar igång och in kommer trummisen.
Hysterin bryter ut och snabbt tar sig resten av bandet upp på scenen. På en gång visar sångaren Anton att han är full av energi och det märks att han peppas av publiken.

De drar igång med Leave it in the streets, som framförs mycket energiskt och de går ut med en hög växel. De fortsätter sen med Songs for the fallen apart och Valentines day. Deras övergångar mellan låtarna är riktigt bra då de snyggt smälter in i varandra, de känns smarta och lekfulla.

Vid Bridges burning tappar de mig lite, då låten känns ganska monoton för mig. Jag känner samma sak med Monday, Tuesday som börjar bra med ett starkt riff, sedan faller tillbaka till lite monotont. Låtarna bryts sedan av med en fin lugn låt vid namn Cecilia and the love, där de berättar att det handlar om en tjej med skådespelardrömmar som förnedrar sig i ”Ballar av stål”.
De fortsätter sedan med en dansant låt från 2006: The luck you got. Oskar på elgitarr tar över och spelar ett snyggt solo och publiken jublar.
Anton torkar svetten ur ansikten med en handduk och fortsätter sedan med Nicotine. Efter denna kommer en snygg övergång där han sjunger några rader från Simon & Garfunkel Mrs Robinson och sen tar låten Paint the city black över, det är bra gung i publiken.

Spelningen avslutas där efter med Hold me tight like a gun, en riktigt bra låt och det känns lite som sista låten innan discot/klubben stänger för kvällen. Bandet går av scenen men publiken ropar ”en gång till!” och upp kommer nu Anton igen och ställer sig med en gitarr i handen.
Han fortsätter spela på Hold me tight like a gun, han tar fram ett munspel och resten av bandet gör sällskap för att sen avsluta låten storslaget.

Bästa låten/låtarna:
The luck you got och Hold me tight (like a gun)

Vi får vänta uppåt en 20-25 minuter innan Sugarplum Fairy går på scenen. Mellan de olika bandens spelningar så spelas musik som Nicke Borg från Backyard Babies bjuder på, han är kvällens DJ och han spelar en bra blandning av musik.

Sugarplum Fairy intar scenen och ställer sig på plats. Sångaren Viktor berättar att hans bror, gitarristen Carl inte kan sjunga då han tappat rösten. Publiken visar sin förståelse och vi får veta att spelningen har konstrueras om och Viktor berättar att han ska göra sitt bästa för att kompensera bortfallet.

De drar sedan igång med låten The Escapologist, energin riktigt känns från Viktor som är energisk med intensiv blick likt Antons I Molotov Jive, de fortsätter sen med (And please) stay young.

Carl flikar nu in för första gången och berättar att han inte kan sjunga men han kan, prata, gå, spela gitarr och spela munspel. Han tar upp ett munspel och börjar på låten Godfever. Låten har riktigt bra med riff och helt plötsligt stannar bandet till och alla står stilla som statyer, det går en 30-40 sekunder och sen ropar Viktor till och de startar upp samtidigt och spelar riktigt, riktigt tight. Näst på tur kommer deras senaste singel från senaste skivan, låten You Can‘t Kill Rock N Roll.

I nästa låt märks det att Viktor vill ha hjälp: upp på scenen kommer Anton från Molotov Jive och intar en mikrofon. Han hjälper till i låten Last Chanse. Anton får vara med och sjunga i refrängen. Det är bra tryck och det känns riktigt kul att se honom haka på. Anton lämnar scenen och Sweet Jackie tar vid som nästa låt.

De berättar att deras Fan Club haft en omröstning där fansen fått önska en låt till kvällens spelning. Vann gjorde en låt Carl sjunger stora delar av och det kommer inte att gå att genomföra. (De nämner dock aldrig vilken låt det var). De säger att de ska spela en annan låt istället det blir en cover på Roling Stones hit låt Jumping Jack Flash, som låter mycket bra och jag tycker det är tydligt att Stones är en av deras största influenser, vilket jag tycker även är återkommande i många av deras egna låtar.

Nu kollar Viktor ut över publiken och meddelar att han är i stort behov av att alla sjunger med honom, denna låt är mycket helande och mediterande för bandet berättar han och den ska få Carl att bli bättre. Melodin ligger sakta i bakgrunden medan han pratar och låten tar sen fart och publiken är med på vilken låt det är.
De börjar genast sjunga ut refrängen:

Give it up and search for more
Take me for a ride and bring me back safe baby
Give it up and search for more
Take me for a ride – sail beyond doubt

Det är riktigt mäktigt och låten är riktigt, riktigt bra. Bandet utstrålar en skön energi när de tar över och sjunger vidare med låten Sail beyond doubt. De har nu kommit till sista låten och från ingenstans står nu Anton åter igen på scenen tillsammans med sin trummis Johan. Viktor skojar till det och ber vakterna tar ner de obehöriga från scenen. Alla skrattar till och börjar sedan att sjunga på She. De öser på ordentligt och ger 120 procent. Jag vill inte att kvällen ska ta slut!

När vi går hem har Teresa och jag kvar She i våra huvuden och nynnar smått på den, på vägen hem

Bästa låten/låtarna:
Godfever och Sail beyond doubt.

 

Springbreak, Kalmar, 2009-05-30
Peace & Love Stockholm, Debaser Medis, Stockholm, 2009-05-16

Pin It on Pinterest

Share This