Stämningen är på topp i Malmö Arena. Vågen snurrar varv på varv runt arenan och det dansas och klappas i händerna långt innan huvudakterna för kvällen visat sig. När klockan närmar sig konsertstart dras ett bildspel igång på storbildsskärmarna och jublet stiger. Så släpps det vita skynket som dolt scenen ner och kvällens nio huvudpersoner uppenbarar sig.
Det känns minst sagt märkligt att stå och se detta. Det är så långt ifrån den sortens spelningar jag brukar gå på att jag nästan måste nypa mig själv i armen för att fatta att jag verkligen är här. Förklaringen till att jag är på plats är enkel, jag var ett hysteriskt stort New Kids On The Block-fan under större delen av 1991. Även om jag inte lyssnat på pojkband sedan dess så har jag alltid haft ett gott öga till dem, oavsett om de heter Backstreet Boys eller One Direction. Jag ser charmen i det hela och jag kan verkligen förstå de hysteriska fansen och att höra publiken här ikväll gör mig alldeles varm inombords. Dessutom blir jag lite skakis när jag bara har några meter fram till de där killarna som en gång betydde så mycket.
Hur sköter de sig då på scenen? Mycket bra skulle jag vilja säga. Pojkarna är inte pojkar längre, de är män och de vet hur de ska föra sig. Nej, varje ton sitter inte perfekt men det spelar ingen roll en kväll som denna. Båda banden verkar vara genuint glada över att vara ute och turnera och möta sina fans igen och fansen är minst lika glada över att ha tillbaka sina idoler. Det är en påkostad show vi får se, snyggt ljus, oräkneliga klädbyten, massa pyroteknik och en scen som medger mycket publikkontakt. Ja, scenen har en ”tunga” som sträcker sig långt ut i lokalen. Det får plats många på första parkett och många kommer riktigt nära sina idoler. När det inte räcker till beger sig både NKOTB och Backstreet Boys sig ut i publikhavet och hälsar på uppe på sittplats. Lyckan vet nog inga gränser hos de tjejer som plockas upp på scenen av Backstreet Boys och får höra I’ll Never Break Your Heart på riktigt nära håll.
Som bäst blir det när alla nio är på scenen samtidigt. Den gemensamma låten Don’t Turn Out The Lights som släpptes förra året funkar riktigt bra. Avslutningen går inte av för hackor, de kommer då ut iklädda blågula jackor som det står ”Sweden” på i stora glittrande bokstäver, river av en mashup av Everybody och Hanging Tough och avslutar det hela med en galen ringdans längst ut på scenens tungspets samtidigt som det yr konfetti i hela arenan. Efter över två timmar är det dags att säga hejdå till NKOTBSB och kliva ur bubblan av nostalgi. Det känns lite vemodigt för det var så vansinnigt roligt att för en stund låtsas vara tolv igen. Frågan är när jag får uppleva det igen?
Låtlista
1. Singel/The One
2. Summertime
3. The Call
4. Dirty Dancing
5. Get Down (You’re The One For Me)
6. You Got It (The Right Stuff)
7. Larger Than Life
8. Didn’t I (Blow Your Mind This Time)
9.Valentine Girl
10. If You Go Away
11. Please Don’t Go Girl
12. Show Me The Meaning Of Being Lonely
13. 10.000 Promises
14. I’ll Never Break Your Heart
15. Drowning
16. Incomplete
17. Step By Step
18. Cover Girl
19. My Favorite Girl
20. Games
21. Tonight
22. Shape Of My Heart
23. As Long As You Love Me
24. All I Have To Give
25. We’ve Got It Going On
26. Quit Playing Games (With My Heart)
27. I’ll Be Loving You (Forever)
28. I Want It That Way
29. Don’t Turn Out The Lights
Extranummer
30. Everybody (Backstreet’s Back)
31. Hangin’ Tough
32. Everybody/Hangin’ Tough