Metronomy är en brittisk trio som jag aldrig hört talas om förut men jag inser snabbt att jag faktiskt hört dem förut, eller närmare bestämt så är det deras låt Heartbreaker jag hört förut. I sann Popcirkus anda följs deras första låt av ett reportage om Metronomys ankomst till Debaser Medis och jag blir full i skratt när jag tittar på killarna som står uppe på scenen och pikar varandra för det som de säger och gör i reportaget. Det är kanske fel att kalla ett band som funnits i 10 år för en frisk fläkt men för mig så är faktiskt så det känns. Jag gillar verkligen det jag ser och hör och jag vill ha mer, mycket mer än de tre låtar vi bjuds på. Det känns lite tråkigt att veta att de har en spelning senare samma kväll på Debaser Slussen och att jag kommer missa den.
Kvällen fortsätter med J.Tillman, som också spelar trummor i det kritikerrosade bandet Fleet Foxes, och hans gitarr. Tyvärr börjar inte hans framträdande på allra bästa sätt; det tjuter ur en förstärkare och Josh tröttnar och drar helt sonika ut sladden och kör helt akustiskt – något som tv-folket inte alls uppskattar. De rusar runt som yra höns och kommer till slut fram med en ny mikrofon. Under Kristian Luuks intervju med Salem Al Fakir sliter ljudteknikerna för att få till ljudet för Josh, som själv tar allt med ro och menar att allt kommer lösa sig. Och visst får han rätt, men jag gissar att ljudteknikerna hade ett par svettiga minuter för att lösa problemet. Jag vill sortera in J.Tillman som alternativ country, en genre som inte alltid faller mig i smaken men den här killen gillar jag. Att han dessutom verkar ha massor av humor gör faktiskt inte saken sämre. När Per Sinding-Larsen intervjuar honom skämtar han friskt och verkar inte det minsta besvärad av de tidigare ljudproblemen.
Avslutningsvis bjuds vi på Salem Al Fakir, en artist som jag verkligen gillar, framförallt för att jag blir så glad av hans musik. Han inleder med It’s Only You (part II) som är en vansinnigt vacker kärlekssång och det råkar vara en av mina favoritlåtar med Salem. Att Salem Al Fakir är ovanligt musikalisk behöver man väl inte påpeka, de fyra grammisarna han fick för debutskivan This Is Who I Am talar nog för sig själva. Uppföljaren Astronaut, som jag väntar på med spänning, kommer senare i mars och nya singeln med samma namn spelas redan flitigt på radion och givetvis spelar han den en kväll som denna. Med den nya svängiga låten Roxy avslutar Salem Popcirkus-kvällen. En kväll som gjort mig väldigt glad och som gjort mig nyfiken på två för mig helt nya upptäckter – Metronomy och J.Tillman.
Bilder från konserten finns i vårt galleri. För att komma dit, klicka här.