Rebekka Karijord inleder konserten helt på egen hand, ståendes i strålkastarnas sken och med bara sin röst lyckas hon att fullkomligt trollbinda mig från första stund. När hon sätter sig bakom sitt piano får hon sällskap på scenen av sitt band och när de stämmer upp i Wear It Like a Crown känner jag hur stressen helt har runnit av mig och jag kan till fullo bara njuta.  Låtarna kommer trillande en efter en; Undo Love, Morning Light Forgives The Night, Life Isn’t Short At All och Paperboy. Jag har gåshud nästan hela tiden. Jag misstänker att jag inte är ensam om det, applåderna är långa och varma mellan låtarna.

Det har gått knappt två månader sedan Rebekka släppte sin första skiva i Sverige, The Noble Art Of Letting Go. Den här kvällen kommer till att mest handla om den skivan men vi får också smakprov på hennes två tidigare skivor som bara släppts i Norge. Hon förklarar att The Collector varit en radiohit i Norge och att hon inspirerades av en strandad val när hon skrev Little Battlefish. Det känns som att varje låt har sin alldeles egna historia och Rebekka förmedlar dem med en röst som är ömsom stor och kraftig, ömsom svag och bräcklig. Efter ett klädbyte, en fantastisk version av This Anarchistic Heart och en oväntat cover på Justin Timberlake-låten Cry Me A River lider kvällen mot sitt slut. Rebekka avslutar precis som hon började; helt ensam på scenen. Avslutningslåt blir titelspåret från skivan, The Noble Art Of Letting Go. När sista tonen tystnat får Rebekka motta stående ovationer innan hon barfota skyndar av scenen med ett stort leende på läpparna. Mitt eget leende är förmodligen precis lika stort och jag inser att jag kommer famla efter ord för att beskriva hur vacker den här kvällen varit.

Bilder från konserten finns i vårt galleri. För att komma dit, klicka här.

Europe, Hovet, Stockholm, 2009-12-28
Melissa Horn, Pipes of Scotland, Kalmar, 2009-11-21

Pin It on Pinterest

Share This