När duon intar Nalen i Stockholm fungerar det mesta, Satyrs stämma ljuder elakt genom salen, förstärkt av Frosts frenetiska trumspel. För det är i dessa två kvarvarande medlemmar vi hittar Satyricons hjärta och själ även live. Frost visar ännu en gång att han är en av genrens absolut bästa skinnbankare när han med perfektion levererar blastbeatskrevader som livemusikerna (Anders Odden, Steinar Gundersen, Diogo Bastos och Håvard Jörgensen) kan bygga en ondskefull stämning kring.
Att Satyr använder sig, i motsats till många genrekollegor, av trevliga, rena och närmast gladlynta mellansnack är faktiskt befriande. Att det inte skapar värst mycket mörker gör i sammanhanget inte jättemycket. Stämning i värdsklass levereras istället när man river av fina rallarsvingar som Walk The Past Of Sorrow, With Ravenous Hunger och kvällens härligaste Black Crow On A Tombstone.
På det hela taget skildras en lite annorlunda, lite mer lättsam och mottaglig black metal inne på Nalen, men som aldrig riktigt tappar fotfästet. Visserligen är man nära i ”allsångsdängor” som Now, Diabolical eller klassiska K.I.N.G. men bandet lyckas hålla sig upprätt utan att falla utanför gränserna i alltför stor utsträckning.