Live känns det ett snäpp bättre. Det är en välklätt band som bjuder på en snygg show där det mesta går i svart och vitt. Även det elektriska trumsetet och synthgitarrerna är vita. Det låter ganska bra men det får mig inte att vilja åka hem och lyssna mer på The Human League. Istället blir det en fråga om att vänta för min del. För det finns en låt som de gjort som jag gillar skarpt och det är Don’t You Want Me. Givetvis spelas den som sista låt.
Efter de båda extranumren Being Boiled och Together in Electric Dreams är jag ganska nöjd med att få åka hem. Min resa tillbaka i tiden till 80-talet är slut för den här gången och det känns riktigt bra.
Bilder från konserten finns i vårt galleri. För att komma dit, klicka här.