Redan under Alphaville på lilla scenen står jag och kikar på den stora medan de riggar för The Human League och jag gillar vad jag ser. Vita scenpodier, vita synthar, vita ställ. Minsann inte en gammal iMac G4 (”The Globe”) också. Snyggt!
Inledande The sound of the crowd visar sex personer på scen: Neil Sutton och Nic Burke på keyboard, Rob Barton som hamrar på elektroniska trummor (vad annars?) och David Beevers som sköter förinspelat och sequencing på iMacen plus två körtjejer. Sedan gör Philip Oakey entré i solglasögon och lång läderrock. Sådärja!
Redan under Mirror man försvinner rocken till förmån för en vältrimmad kostym och det visar sig att de jag först trodde var körtjejer är Joanne Catherall och Susan Ann Sulley som varit med i The Human League sedan 18 års ålder…
Philip Oakey sjunger bättre än jag trodde medan damerna har stora problem med att hitta rätt ton emellanåt, det märks rätt väl i bland annat Open your heart och Fascination.
Till slut får vi höra Don’t you want me och dessutom två extranummer, Being boiled och Together in electric dreams, och jag letar mig mot bilen efter en dryg timme med The Human League, ändå ganska nöjd med deras prestation.
Lite kuriosa: De flesta svenskar uttalar namnet The Human League (med betoning på League) men det korrekta är The Human League enligt Philip Oakey, brittisk satsmelodi ska det vara!
Bilder från konserten finns i vårt galleri. För att komma dit, klicka här.