Ibland slumpar sig det så att man råkar snubbla över ett bra band på det mer märkliga sättet. Så var fallet för mig med twenty one pilots. Jag råkade se en kul bild på den amerikanska duon, blev nyfiken och var helt enkelt tvungen att kolla upp vad det var för band. Jag blev inte det minsta besviken när jag hörde musiken. Dessutom insåg jag att de skulle komma till Stockholm och chansen att se dem live tänkte jag inte missa.

Mina förväntningar var ganska högt ställda inför kvällen men den här gången behövde jag inte bli besviken, något som stod klart redan efter några minuter. Öppningen med låtar som Fake You Out och Migraine sitter perfekt och jag står bara och ler, något som inte händer varje gång jag är på spelning. Det är få saker som gör mig så glad som ett band som verkligen bjuder på en show och det gör verkligen twenty one pilots. Redan från första tonen går de in för att övertyga. Dessutom visar sig sångaren Tyler Joseph vara riktigt rolig i sina mellansnack, något som känns som en mycket välkommen bonus.

Trots att de är en duo och följaktligen bara två personer på scenen så är det svårt att veta vart man ska titta. Trummisen Josh Dun är minst lika karismatiskt och rolig att se på som Joseph. Den här spelningen utgör avstampet på deras Europaturné och dessutom är det första gången de är på Sverigebesök. Det gör det hela lite extra speciellt känns det som, både för bandet och för publiken. Jag kan bara föreställa mig hur nervöst det måste vara att komma till en stad och ett land man aldrig tidigare spelat i; kommer det komma någon publik? Även om det inte ryms så mycket publik på Klubben så är de som är på plats ordentligt taggade och sjunger med för full hals. Jag skulle vilja påstå att twenty one pilots fick ett varmt välkomnande till Sverige och jag hoppas vi får se dem här igen snart och då på en större scen.

Att försöka beskriva hur twenty one pilots låter känns snudd på omöjligt. Nu är inte jag en sådan person som nödvändigtvis måste peta in allting i prydliga och välavgränsade fack utan jag nöjer mig med att säga att deras musik verkligen tilltalar mig. Det är udda och omväxlande och jag sväljer det hela med hull och hår. Det är rolig musik de två skapat och jag gillar att det sticker ut så pass mycket som det gör.

Avslutningen imponerar stort på mig. Först får vi höra Guns For Hands som avslutas med vad som nog bäst kan beskrivas som en trumduell mellan Joseph och Dun framme vid scenkanten (det är här de självlysande trumpinnarna dyker upp). Till sist bjuder de på extranumret Trees som även den avslutas med en trumduell, den här gången framförd av duon ståendes på separata spånskivor som publiken bar upp på sina armar. En riktigt häftig avslutning helt enkelt! Jag lämnar Klubben med ett stort leende på läpparna och inser att jag nog funnit ännu ett nytt favoritband.

Manifestgalan, Nalen, Stockholm, 2014-02-07
Veronica Maggio, Hovet, Stockholm, 2014-02-01

Pin It on Pinterest

Share This