Sedan kan man ju undra hur media orkar hålla på som de gör. För hur som helst så verkar det som att de flesta journalister, musikrecensenter och kritiker verkligen letar efter något negativt att skriva om när det gäller honom.
Att han är en legend i musikens Sverige och en rockpoet i en alldeles egen klass kan ju ingen säga emot.
En man som inte bara är en musiker utan även romanförfattare, konstnär, lyriker, kompositör och nu även pjäsförfattare. Är det så att folk är avundsjuka för all den kunskap han besitter?
Nåväl, för mig är han den absolut största när det gäller texter och musik, så en resa till Borgholms slottsruin är självklar för mig när han är där, vilket han är ikväll.
På något sätt känner jag mig alltid lycklig när jag är på väg till en konsert med Lundell, så även den här kvällen. När jag svänger av 136:an mot ruinen så är det bilar parkerade på alvaret längs den smala vägen. Man får inte parkera på alvaret så det måste betyda mycket folk tänkte jag och fick mig en liten språngmarsch eftersom jag alltid lyckas vara ute i sista sekunden.
Jag hann dock in, runt folkhavet och fram till fotoingången innan de drog igång.
Första låten blir Omaha, titelspåret, från den nyaste plattan tätt följd av låten Rött som det är ett sanslöst riv i samt med en text att begrunda. Låtarna därefter blir Butiken och Hitza Hitz även de från senaste plattan. Det är roligt att han även lägger in några nyare låtar i setlistan.
Det är nog inte lätt att välja låtar med den mängden låtar i skattkistan som han har. Hur ska han lyckas ge varje människa just det han/hon vill höra? Det ter sig som en omöjlig uppgift. Jag tycker dock att han klarar det suveränt den här kvällen.
Fram kommer nu “den vita viskningen” (Lundells berömda vita Fender Telecastergitarr) som hängs runt halsen och med en megafon för munnen förklarar han för oss att Folket bygger landet. Hela bandet ger järnet nu och även publiken är i samma stadie. Andreas Dahlbäck levererar galet på sina trummor och stockarna kan det inte vara mycket kvar av när låten är slut.
Nu pratar Uffe med oss och säger att vi ser fantastiska ut här ikväll. “Ni kan vara högst 25 år gamla. Tycker ni inte att det är mystiskt att komma in i augusti? Det tycker jag.” Han fortsätter berätta om Storsjöyran och hur självständiga landskapsfolket är där uppe. “De har varit förbannade i 400 år sedan de blev beskattade av norrmännen.” Han fortsätter, “Vi satt och väntade på vårt lilla flygplan på flygplatsen och såg hur ett plan just landade. Först kom 100 stycken resenärer av, sedan kom ingen, sedan ingen och sedan ingen… Sedan kom Lady Gaga!!! En peruk när hon steg på planet och en annan när hon klev av. Broderade svarta blommor nerför låren.” Skratten skallade mellan ruinens väggar medan några, säkert ännu idag, undrar vem Lady Gaga är.
Konserten fortsätter med en akustisk Spike varpå en underbar Danielas hus ljuder. Härefter pratar han om sin gård nere vid Kivik. “Ibland tror jag att jag kan se ända hit… Och det kan jag! Här får vi Kapten Kidd, en låt som jag gillar, speciellt början på den innan den liksom kommer igång.
Nästa låt, Top Hat, tillhör inte mina favoriter, men här i ruinen blir även den bra.
“Skyarna kommer och drar förbi och jag kan inte längre skriva någon förljugen poesi om förhållanden som det ka gå att leva i…“ Ett litet textutdrag ur en låt som för alltid kommer att vara precis lika bra som när den först kom, Den vassa eggen. Efter den så tar Ulf fram sitt munspel, publiken klappar i takt, han går över till “den vita viskningen”, klappandet i takt är högre än högst och han säger: “Det är ett tag sedan jag var här. Jag ser en hel del nya ansikten, det är kul. Några längst bak kanske undrar vem Ulf Lundell är och till er kan jag säga att det här är kalla fakta.“ Någon i publiken skriker: Kom igen Uffe! “Vadå kom igen Uffe? Det har jag hört i 35 år nu. Är jag en löpare, fotbollshjälte eller någon annan slags idrottsman? Nej, det är jag inte!” Skaka på dom river loss och Öland rockar. Säga vad man vill om den här låten men live är den helt perfekt. Alla i ruinen är på fötter och dansar mer eller mindre och låten övergår till Chans. Suveränt saxspelande och Lundell vänder micken ut mot publiken. Inte en mun är tyst. Härpå spelar de Förlorad värld som är älskad eller hatad, men precis som Skaka på dom är det en suverän livelåt liksom nästa låt Öppen väg, öppen bil är.
Här följer nu ett stillsamt vackert intro till en lite ovanligare version av Öppna Landskap. Vackert!
“Tack Borgholm för att jag fick komma till den här vackra platsen. Det kanske är sista gången. Jag vet inte!” Lundell lägger en blomkrans på huvudet och river loss Gå ut och var glad. Den låten får mig alltid på bra humör oavsett hur jädrans nere jag är. Har ni inte hört den så lyssna på den omgående.
Bandet försvinner från scen, publiken skriker och de kommer tillbaka, börjar med ett lugnt, stillsamt intro till en lite annorlunda, mer pratig, Hon gör mig galen. Svårt att förklara men nog den bästa version jag hört av den låten. Nästa låt älskade jag redan när den kom och jag älskar den fortfarande precis lika mycket, om inte mer. Jag satt på mitt rum, 15 år gammal, och klinkade fram den på gitarren och tyckte nog att jag klarade det galant. Den helt underbara låten Ryggen frii.
Snabbt uppvaknande till Gott att leva där han vid textraden, ”Jag ska hålla dig så hårt när det går ner” sänker ner mickstativet till golvet. De lämnar scen ännu en gång för att åter komma tillbaka med en låt till alla flickor och kvinnor. Ännu en av de vackrare låtar han gjort, Baby om morgonen. Den absolut sista låten ikväll blir Rått och romantiskt. En fantastisk avslutning på kvällen!
Ölands alvar är mörkt, någon har varit smart och tagit med sig en ficklampa för att se vart fötterna hamnar. Jag går mot bilen med en fullmåne som lyser upp. Det är själavandring på alvaret ikväll och jag önskar att han även hade spelat Måne över Haväng ikväll. Det hade passat utmärkt en kväll som den här. Månen lyste dock inte upp tillräckligt för att jag inte skulle skrapa sönder underredet på bilen när jag skulle köra bort från alvaret.
Jag tackar Lundell och bandet för ännu en oförglömlig konsert!
Bilder från konserten finns i vårt galleri. För att komma dit, klicka här.