Redan i andra låten överger sångaren Midge Ure gitarren för att ställa sig bakom en keyboard, men gitarren återkommer i flera låtar vilket får åtminstone mig, som relativ Ultravox-newbie, att misstänka att de utvecklats sen storhetstiden på 80-talet. Men nu vet jag att de kört med elgitrarrer i alla år – där ser man vad man kan bli lurad av att bara höra hitlåtarna…
De är enhetligt klädda i en grå/svart färgskala vilket tilltalar mig och Midge Ure (hans förnamn är en fonetisk bakvändning av ”Jim”) sjunger riktigt bra, vilket inte alla kommer göra under kvällen.
Under Sleepwalk vaknar publiken till ordentligt och när Billy Currie lämnar sina analogsynthar i All Stood Still för ett solo på sin fiol jublas det friskt. Ett solo där han får fiolen att låta exakt som en saxofon för övrigt.
Givetvis får vi höra Vienna och Dancing With Tears In My Eyes där den senare står stadigt på en rejäl matta av distad gitarr. Mäktigt, oväntat och riktigt bra!
De avslutar med The Voice där alla till slut står och slår på varsin trumma – en maffig avslutning av Ultravox som överträffade mina förväntningar med råge i kväll!
Bilder från konserten finns i vårt galleri. För att komma dit, klicka här.