Det jag kanske saknar under spelningen är lite mer ondska och brutalitet. Det blir lite för melodiskt och bandet utstrålar, ambitiös corpse paint till trots, inte jättemycket black metal. Det behöver nödvändigtvis inte vara något dåligt men jag hade nog önskat lite mer ond bråd död.

Frontmannen Alexander Wik Fridén, eller Frid som är hans artistnamn, gör ett riktigt bra jobb med sin råa growl. I övrigt gör bandet ett stabilt jobb, även om det är lite missar så märks det att det är ett musikaliskt gäng och helheten blir väldigt bra. Frids mellansnack är dock kanske det mest osammanhängande och konstiga jag har sett på en scen, det är mest mummel och konstiga ljud. Det är faktiskt så pass dåligt att det blir komiskt istället, vilket känns lite malplacerat.

Bandet blandar och ger rätt friskt i nivån på låtarna, vissa låtar är ordenligt anonyma medan låtar som The Burning Ones och Devil Within är fantastiska kreationer som lyfter spelningen och gör att den blir ett trevligt inslag i kvällens line-up.

Septekh, Sthlm Thrashfest, Bryggarsalen, Stockholm, 2013-10-12
Helen Sjöholm, Rival, Stockholm, 2013-10-07

Pin It on Pinterest

Share This