Konferencierer för kvällen är Markoolio och hans ”sidekick” Kenny Matsson. Det är en stabil duo som samarbetar bra, har en bra feeling där man lyckas vara lite käckt töntiga utan att det blir plumpt. Markoolios egna musikaliska bidrag, sommarplågan Sommar Och Sol, är faktiskt bra. Det får igång publiken, som sjunger, dansar och blir lagom uppvärmda inför kvällens första artist, Tess Martinsson från La Cream.
Hon sätter igång med låten You, en riktig eurodancehit som är lätt att dansa till och det märks i publikhavet, det är publikfriande och hon lyckas få igång publiken väldigt bra. Jag blev faktiskt riktigt överraskad över att hon sjöng så pass bra som hon gjorde, hon har svajat rätt mycket när man hört henne tidigare men nu sitter de flesta tonerna där det ska och hennes timing och utstrålning är fantastiskt. Ett stort minus är dock att dansarna kommer fel hela tiden, känns otajta och loja. Hennes avslutning med i mitt tycke sin bästa låt, Freedom, är magnifik och stämningen når riktigt höga höjder i publiken.
Sedan är det dags för kvällens stora överraskning, Corona, som hoppade in istället för Haddaway. Hon är en av kvällens bästa akter, i konkurrens med E-type, och lägger ribban högt med I Dont Wanna Be A Star som hon följer upp med härliga Baby Baby, som hon levererar på ett storslaget sätt. Därefter ber hon överraskande, för både publik och säkerhetspersonal, några stycken ur publiken komma upp för att dansa tillsammans med henne under några låtar. Det är ett annorlunda tilltag som uppskattas både av de som fick komma upp och av den övriga publiken. Under Whitney Houston covern I Will Always Love You, känns det som att hon försöker bevisa att hon är en duktig sångerska, och som hon gör det. Hennes register är brett, varenda ton sitter och rösten är fyllig.
Efter att Corona gett oss en galet bra show är det dags för DJ Sash att äntra scen, och jag ska vara ärlig, jag har aldrig riktigt förstått grejen med att DJs gör arenaspelningar. Jag tycker att det blir lite tråkigt med en ensam kille på scen som står bakom ett bord, spelar musik och slänger in ett par ord då och då i micken. Men han gör ett stabilt jobb, stämningen är hög och han får igång dansgolvet. När han också har en setlist vilken består av dancehits som Mysterious Times, Adelante och Equador är det omöjligt att stå stilla, även om det blir lite tråkigt mot slutet. När han spelar Equador för andra gången börjar golvet tömmas och publiken går iväg för att släcka törsten.
Duon Snap! är nästa akt upp på scen, och de gör mig riktigt besviken, trots låtar som Do You Seek The Light, Zumbae och Rythm Is A Dancer kommer det bara igång på riktigt under superhiten The Power. Annars känns det trevande och sångerskan sjunger lite surt, det känns lite energilöst och publiken vill inte riktigt tända till.
När sedan Dr Bombay kliver upp på scen är tydligt att det är showens absoluta lågvattenmärke, han är alltså en låtsatsindier som framför barnlåtar, eller framför är fel ordval, han kör hela setet playback, det känns inte ens som att han försöker mima bra. Visst han levererar mycket energi och även om de flesta i publiken går till baren så sjunger de som är kvar med i låtar som Calcutta och Rice And Curry men det är mest bara skrattretande.
Som tur är levererar kvällens huvudakt E-type en härlig show med massor av energi, dansvänliga låtar och rikligt med pyroteknik. Han radar upp ett antal av sina hits, bl.a. Paradise, Angels Crying, Russian Lullaby och den snygga True Believer, men under I Got Life och Here I Go Again kommer spelningen upp i väldigt höga höjder och stämningen bland publiken är galet bra. Att en av körsångerskorna sjunger lite falskt drar visserligen ner intrycket något. Men E-types musik handlar mer om stämning, jävlar anamma och att det ska vara tajt istället för rent och snyggt. Det lyckas han verkligen ge publiken också, han ger kvällen den avslutning som jag hoppades på.
Sammanfattningsvis så var det en okej kväll, med några dalar men med fler höjdpunkter. Jag tror att stora delar av publiken gick ifrån Globen nöjda med vad de fick även om jag personligen hade önskat ett lite mer genomtänkt koncept, bättre kvalitet på storbildsskärmar och de videos som knyter samman de olika delarna av showen. Men framförallt önskar jag lite högre nivå på vissa av artisterna även om det sammantaget var en trevlig tillställning.
Bilder från konserten finns här