Jag undrar hur många som är här för att de gillar filmmusiken men inte kan så mycket om Yann Tiersen utanför filmen, och hur de ska uppleva konserten. Jag blev nämligen lite överraskad första gången jag såg honom spela och inte fick höra de låtarna jag blivit kär i. Men å andra sidan så fick jag upptäcka en för mig helt ny sida av Yann Tiersen, en sida jag också blev kär i. Hans musik är experimentell och innovativ, elektroniska toner blandas med klassiskt pianospel, gitarrer, djupa bastoner och xylofoner. Det är en stor variation i låtarna, men ändå är det lätt att säga att ”det där är Yann Tiersens musik”.
Alla i bandet är delaktiga i musiken, det märks att de är otroligt samspelta när de går runt bland instrument och spelar tillsammans. De kollar inte på oss och knappt på varandra men ändå märks deras tysta kommunikation genom musiken. Inte heller är det brist på scennärvaro och förmåga att fånga en publik trots att de inte tittar på oss. Yann Tiersen pratar med oss då och då, men fokus ligger solklart på att ge oss en bra musikupplevelse, något de inte har problem att lyckas med. Det är så tydligt att alla musikernas insatser är viktiga för låtarna, utan någon av dem så skulle en viktig pusselbit saknas i ljudbilden som de är så bra på att utnyttja varje vrå i. Ofta så dras ett grundljud på, som en botten, där resten av ljuden läggs ovanpå, sen byggs det vidare tills hela rummet är fullt av toner.
En viktig ingrediens i konsertens succérecept är ljuset. Det är inte mycket frontljus på scenen, det mesta kommer från färgade bakljus eller spotar vilket gör att intensiteten höjs när musikerna blir till siluetter i motljuset och röken över scen blir tydlig men ändå inte för stark.
Yann Tiersen och hans band utmanar mitt musikaliska öra, han pressar oss till gränsen mot det skeva och flera gånger blir jag överraskad av vad han kan åstadkomma. Jag har många av hans låtar i spellistor, men av dem är det bara två stycken han spelar ikväll. Trots det så är det så många låtar som fastnar hos mig, låtar som är som gjorda för att spela live. Kraften i dem när de är så bra ljud och möjligheterna att öka längden och improvisera på dem gör att de nästan känns torftiga inspelade.
Det här är exakt så som jag ville uppleva Yann Tiersen, sittande och med bra syn över scenen. Att, som sist, stå upp lite snett om scenen och inte se ordentligt var ingen höjdare. Men det var verkligen den här konserten. En storslagen höjdare.