Musicstage.se

Owen Pallett, Babel, Malmö, 2010-04-02

Owen_Musicstage

Fler bilder från konserten finns här.

Stämningen denna långfredag är något splittrad med en ofokuserad publik. Babel är långtifrån fullt och det är långtifrån den uppspelta, tryckande stämningen som brukar infinna sig inför en spelning. Det kanske säger mer om att det är påsk än om artisten alla har samlats för att betrakta. Inför kvällen konsert har man kunnat hitta diverse affischer som envisats med att promota Owen Pallet med tillägget Final Fantasy, oftast inom parantes. Många har frågat sig varför just Owen bytte från Final Fantasy (ja, han döpte sig efter spelserien) till sitt namn då båda konstellationerna är praktiskt taget soloprojekt. Jag fick mitt svar en långfredag på Babel.

Det är en stillsam inledning med en något blyg Owen Pallett som står inför ett halvfullt Babel. Redan i de inledande låtarna presenterar han hela sitt register som Final Fantasy. Det är minimalistiskt vackert när han spelar The CN Tower Belongs To The Dead och det är en fröjd för örat att höra This Is The Dream Of Win & Regine. Efter ytterligare två tre låtar från sitt gamla projekt ser det ut som att han blir något överraskad att det står människor och lyssnar till hans musik. Då ursäktar han sig och säger att han skall hålla nere med det gamla och bara spela det nya. Man kan urskilja på hans röst att han är oerhört stolt över sitt senaste album, sin kära skapelse Heartland. Man inser snabbt att han inte vill dölja sin glädje bakom ett artistnamn utan han vill framhäva sig själv och sin stolthet. Final Fantasy är Owen Pallett, inte tvärtom.

Jag imponeras konstant av Owen Palletts genialitet och han visar mig gång på gång vilken lysande violinist han är. En sann konstnär står framför mig och skapar de mest makabra ljud och melodierna som jag någonsin hört komma från ett klassiskt instrument. Låtarna är oerhört komplexa och borde vara rent tekniskt omöjliga att skapa ensam, på en scen, live. Han skalar av sina låtar, bryter ner dem i små stycken för att sedan bygga upp dem på nytt. Han använder sig av en teknik där han spelar in ett riff, ett komp och sedan loopar det i oändlighet. Han kan göra ett par sådana inspelningar per låt så att det möjliggör honom att spela sitt eget solo. Det är en underligt välbehaglig känsla att höra tre fioler spelas av samma man, samtidigt. Vackert.

Kvällen till ära har han hjälp av Thomas Gill som hjälper till med lite gitarrkomp, lite trummor och lite körande. Egentligen är hans insatser överflödiga då Owen Pallett skulle kunna spela ensam utan att man märkte någon skillnad. Men det är de små detaljerna som verkligen sätter krydda på framträdandet. Resterande set består mestadels av låtar från Heartland och de två mest imponerande framträdanden är utan tvekan E Is For Estranged och min personliga favorit Lewis Takes Off His Shirt. Under det obligatoriska extranumret framför han ett par utsökta covers där den mest framträdande var en cover på Joanna Newsom’s Peach, Plum, Pear. Det är så här man firar påsk i Malmö.

Esau Alcona

 

Visa alla artiklar av Esau Alcona (24 st)

A-Ö

2011

2010

Vad händer?

Fler bevakningar...  (totalt 3st)