Musicstage.se

First Aid Kit - Mejeriet, Malmö, 2010-03-28

Småspelningar på Mejeriet är oerhört mysiga och helt klart oväntade. Artisten får ställa sig på en väldigt hög, men liten scen och blicka ut över ett publikhav som rymmer maximalt hundra personer. Så skedde även ikväll när First Aid Kit äntrade scenen, och till min förvåning, tillsammans med Moneybrothers tidigare trummis August Berg . För att förstå vad som hände sedan behövs systrarna Johanna och Klara Söderbergs ringa ålder nämnas. 19 respektive 17 år är de nu, men de har gjort spelningar sedan 15-årsåldern. Det är inte svårt att slås av en tanke att detta är rätt gulliga småtjejer, men ack vad fel man har om man tänker så. Det bor en svart känsla i dem som gör duon långt mycket äldre än den vuxna publik som nu väntar på att de ska ta sitt första ackord.

 

Utan en sedvanlig hälsningsfras ljuder första tonen ur låten Little Moon och genast sätter de ribban – det är starkt, moget, samstämmigt och svart. Med stor säkerhet och förvånansvärd scenvana välkomnar systrarna publiken att ta en flygtur med dem. För varje sång de sjunger, varje strof eller varje ton så känns det utomjordiskt, det känns som om vi inte hör hemma där vi står och gungar med. Balansgången mellan det avslappnat coola och det familjära lyckas systrarna med. Ögonen på leadsångaren Johanna tindrar när hon tillägnar låten Heavy Storm till sin moster som befinner sig i publiken.

Trots att systrarna redan har en gedigen repertoar från deras EP Drunken Trees och deras nyligen utgivna fulllängdsalbum The Big Black & The Blue så är det när de gör covers som de verkligen får blomma ut och visa vilka fantastiska folkpop sångerskor de är. Det är ett flertal människor som får gåshud när de hör Fleet Foxes Tiger Mountain Peasant Song, det är få som lämnas oberörda när de gör en lågmäld version av Gram Parsons Still Feeling Blue. Men visst, när de sedan spelar sina egna låtar You’re not coming home tonight eller Tangerine så får åtminstone jag en småreligiös upplevelse.

Extranumret kan vara det bästa som hänt mig, de som var där och mänskligheten som lyckades missa den här fantastiska konserten. Att de skulle spela några låtar till var givet då applåderna inte ville dö ut. Publiken skanderade efter mer, och mer skulle de få. Systrarna Söderberg bad stillsamt att publiken skulle bilda en ring så att de kunde kliva ner och stå där med sina röster och sin gitarr. De inledde med Waltz for Richard för att mjuka upp publiken. Sedan kom tillkännagivandet: de ämnade spela Universal Soldier av Buffy Sainte-Marie.

Det var ett magiskt ögonblick med mycket känslor i luften. Inte ett öga var torrt efter det vackra musikstycket och applåder räckte inte till för att förklara vad vi kände. Kvällens konsert var en bit av First Aid Kits värld, det var ett genuint exempel på två storheter.  Äktheten och ärligheten klingar fortfarande längs Mejeriets korridorer. Jag kände mig stolt över att få ha bevittnat något så naket som när de två stod där framför mig och det är inte för intet som jag hade skrivit med versaler ”SÅ JÄVLA BRA” tio gånger om i min anteckningsbok.

{jcomments on}

Visa alla artiklar av Esau Alcona (24 st)

A-Ö

2011

2010