Musicstage.se

Amanda Jenssen, Kulturbolaget, Malmö, 2010-03-27

Att KB i Malmö är så fullt att ingen släpps in mer är mer väntat än förvånande. Som alltid när Amanda Jenssen spelar i Skåne kan man förvänta sig en stor uppslutning av människor. I södra delarna av vårt kära rike är det inte Silvia som är drottning, nej den enda drottning skåningarna känner till kommer från Lund, är smärtsamt vacker och sjunger som en gudinna – och Amanda Jenssen är hennes namn.

Ett namn som skanderas under den halvtimme som konserten var försenad. Under tiden bjöds publiken på en stämning som var smått utomjordisk. Ur högtalarna varvades Coltrane med Miles Davis, från scenen lyste det en röd neonskylt med texten Happyland och det hela inramades i en svag rökdimma som fick tankarna att gå till en rökig jazzbar i femtiotalets New Orleans.

Vad som är värt att påpeka är att två av bokstäverna (L och A) inte fungerar vilket är oerhört talande för Amanda Jenssen. Perfektion, tajming och det kommersiellt gångbara är inget hon står för. När konserten väl drar igång med ett rungande jubel så slås man direkt av hur genuin och äkta hon är. Att börja sin konsert med dängan The Rebounder talar också om för oss att ikväll bryts alla konsertnormer och nya, mer lekfulla spelregler kommer att gälla. Hon kan konsten att transportera ett fullt KB till ett glatt, bekymmerslöst femtiotal i en parallell värld där publiken kastas mellan allsång och dekadent ölkafé till tonerna av en slags gerillajazz.

Det är raspigt, rökigt, elegant och fantastiskt vackert. Från den stillsamt vackra Autopilot till den käcka Amarula Tree och min personliga favorit Charlie som verkligen får oss åhörare att känna att vi alla bär tweedkavajer, håller ett glas årgångswhiskey i den ena handen och en cigarr i den andra. Det osar mycket varitéshow på ett bra sätt och man skulle inte vara förvånad om Frank Sinatra skulle slentriansjunga en duett med Amanda. Istället för Sinatra blir det Pär Wiksten som gör det på ett pojkaktigt och charmant sätt. Dynamiken mellan Wiksten och Jenssen är som den mellan två hjärtevänner, det skojas, stimmas, retas och skrattas. Det är på allvar, men ändå på skämt.

Under konserten sker det två saker som verkligen får kvällen att nå nya höjder. Låten I Choose You framförs av en andäktig Amanda i sin stilla prakt inför en stum publik. I mörkret bakom henne kommer en hel gospelkör och ställer sig som en fondvägg bakom henne och börjar sakta sjunga. För första gången under konserten får jag gåshud och rycks med i den fantastiska inramningen. Det är skoningslöst fagert. Den andra höjdpunkten kommer inte förrän till extranumret och då efter den efterlängtade Happyland som inte riktigt passade in i kvällens repertoar. Nej, det är den sista låten som får KB en lördagskväll att fullkomligt explodera Cab Calloways Minnie the Moocher vars proffsiga framförande befäster det vi alla redan visste – Skånes drottning heter Amanda Jenssen.


Visa alla artiklar av Esau Alcona (24 st)

A-Ö

2011

2010