Musicstage.se

SeLest, Södra Teatern, Stockholm, 2013-10-30

Jag älskar klassisk musik. Jag älskar stråkinstrument. Jag älskar också innovativ och annorlunda musik. SeLest bjuder på allt det här på en gång, som om de vore skapta för att göra mig glad.

Redan innan konserten börjat, när jag tar plats i stolen, blir jag till mig över mängden instrument på scenen. Ryktet om gruppen säger att de är grymt musikaliska och att de utmanar musiken för att skapa något eget. Den här kvällen ska vi bjudas på Mozarts Requiem i SeLests version. Det är en perfekt plats att spela på, Södra teaterns stora scen passar utmärkt till klassisk musik, det är som att ornamenten och utsmyckningen går hand i hand med den här sortens föreställning. 

Det är en sober stämning i lokalen, mycket äldre människor där och inget högljutt prat innan. SeLest kliver in på scen och det känns lite högtidligt. Professionaliteten de besitter märks tydligt, alla tar sin plats och inväntar varandra innan de synkroniserat tar upp sina instrument. De slänger ett öga på (den som jag tror är) kapellmästare, Simon Ljungman, som drar igång första stycket. Det går rakt in i hjärtat från första sekund. Stråkinstrument får mig att darra inombords och här är det fem stycken. Inte nog med det, här har de även slagverk, piano, bas, gitarr och xylofon. De byter instrument ibland och alla är med och sjunger, vilket är bevis på hur duktiga musiker de allihop är. Hon som sjunger höga sopranstämman är helt fantastisk, hennes röst glimrar över de andra stämmorna utan att bli skrikig. Alla sjunger väldigt bra, det blir som en hel kör fast de ”bara” är nio stycken. Vissa partier sjungs av en eller några till, istället för alla, och återigen blir jag imponerad av deras individuella talang och hur de passar så bra ihop. Deras samspel är också spektakulärt, hur de hela tiden har koll på varandra och hur de hela tiden vet var i musiken alla är så de kommer in på rätt ställen. Det blir som att se ett helt skådespel. 

Bakom musikerna finns en stor skärm där vi kan följa med i de olika styckena de spelar och olika bilder och filmsekvenser skapar en ökad känsla för musiken. Vi applåderar inte emellan styckena, kanske är det något man inte gör när det är klassisk musik, men jag skulle lätt kunnat ställa mig upp och klappa varje chans jag fick. Stående ovationer får de i alla fall när de är klara, och det är de värda. En fantastisk stund tillsammans med fantastiska musiker. 

FotonFoton från konserten finns här.

Visa alla artiklar av Tilla Andersson (184 st)

A-Ö

2017

2016

2015

2014

2013

2012

Vad händer?

Fler bevakningar...  (totalt 5st)