#79 Hands – Iida
Sedan första singelsläppet 2013 har iida mottagits med öppna armar av fans och media; artistkarriären ser lovande ut. Iida är en artist med en tydlig ambition om att bygga broar mellan folkmusik, klassisk musik och pop på ett lättillgängligt sätt.
Låten Hands är en sådan som sätter sig på huvudet på en gång. Iida har en stark röst och melodin är kanon, speciellt i refrängen. Allt känns väldigt genomtänkt, jag får känslan av att hon vet vem hon är som artist och att det kommer fortsätta i samma spår i framtiden. Hon har gjort en låt jag kommer lyssna på många gånger.
#77 My friend the freedom fighter – Mathias Melo
Artisten och låtskrivaren Mathias Melo beskriver sig själv som en modern hippie med massa kärlek, vilket hans musik definitivt reflekterar. Hans personliga, vardagsnära texter vibrerar med samma kärlek som den från hippie-eran, samtidigt som musiken och den lena rösten smälter ihop i en skön mix av soul/pop/jazz.
Mathias Melo föddes 1988. 2013 examinerades han från Kungliga musikhögskolan där han samarbetade med bland annat Jason “Timbuktu” Diakité som var delaktig i Melos examensarbete.
En skönsjungande kille med akustisk gitarr går sällan fel, men jag tycker att det lätt kan bli blaha och smälta in i mängden. Mathias Melo däremot, han lyckas stå ut med sin låt. Kanske beror det på hur han får ihop lättheten i tempot med melodins rytm och att det passar väldigt bra ihop. Jag tror att han kommer kunna skapa magi med fler låtar när debuten är så stark.
#74 The Fix – Cajsa Siik
Cajsa Siik föddes i ett litet fiskarsamhälle utanför Umeå. Där började hon den musikaliska resa som tagit henne till nya hemstaden Stockholm och det kritikerhyllade debutalbumet Plastic House. The fix är hennes första singel på hennes kommande album Contra.
Cajsa Siiks röst är behaglig som en sommarbris och likaså låten. Det är luftigt och poppigt utan onödiga krusiduller. Jag fastnar för lenheten i rösten, men annars låter den rätt likadan hela tiden och i jämförelse med de andra låtarna jag lyssnat på så är det inget speciellt med den. Det är bra, men inte superbra.
#72 When you’re strange – Midnight boy
Midnight boy föddes ur askan av ett par inre eldar som aldrig riktigt fick utrymme att brinna som de ville. Musiken är allt annat än den gråtrista vardag som människan systematiskt vänjs in att kalla sitt liv.
Det här är något du väntat efter, eller också kanske bara försökt förtränga. Midnight boy är mer 80-tal än själva 80-talet. Tillräckligt färgstarkt för att alla skall ha en åsikt, obönhörligt kryddat så att ingen kommer att glömma.
När jag först läst texten och sen lyssnade på låten förstår jag precis vad “mer 80-tal än själva 80-talet” betyder. Med en raspig röst liknande The killers-sångaren Brandon Flowers blandat med Mando diaos Björn Dixgård virvlas jag mellan de karaktäristiska syntharna och ihärdiga trummandet. Låten känns väldigt professionell och genomtänkt, det svänger bra och melodin sätter sig snabbt inom mig. Jag trodde inte att man kunde göra 80-talsmusik på ett nytt sätt, men här har Midnight boy lyckats blanda nytänkande med historia, och gör det väldigt bra.
#71 Daughter of a king – Le Maine
“Le Maine are a dark world of tales, a dusky fairytale where good doesn’t always prevail. To enhance the stories unfolding in our tales we use the most sommonly understood language in the world – music.” Tove Blum, leadsinger
Det börjar som en lugn låt med vacker sång, för att sen ökas i intensitet och blomma ut i en fullskalig ballad. Tove Blums röst bryter genom tonerna med ett intressant sound. Uppe på de högre tonerna läggs det till en slags mjuk raspighet, hur paradoxalt det än låter. Det är det där skimrandet lite ovanför tonerna som hon lyckas få till bra och det ger lite extra power.
#50 Governor – Majestee of Sweden
Majestee of Sweden har efter debutsingeln varit mycket ute och spelat och när de släppte en uppföljare till singeln Governor, Supergirl, så plockade Spotify direkt in den i sin spellista What’s up. Att vägen för Majestee of Sweden går spikrakt uppåt är omöjligt att missa.
Jag fastnade för Governor på en gång, det är verkligen en svängig låt med mycket attityd. Det är tungt gung och sångerskan har en underbart tuff röst. Jag kollade in deras spelning på Berns på Youtube och alla mina förväntningar om utstrålning infriades med råge. De äger en självklarhet och tar naturlig plats på scenen. Jag är övertygad om att de kommer gå så långt som de själva räknar med.