Låtarna på skivan är olika varandra, men har ändå en röd tråd, det är koherent men ändå har varje låt sin egen grej. Grundstenen i alla låtar är gitarren, stämmorna och congasen, utöver det så läggs småströssel till i form av ett piano här och en sitar där som ger låtarna det lilla extra.
Rytmer verkar vara viktigt för artisten, jag kommer på mig själv att gunga med i alla låtar, oavsett om de är lugna eller upbeat. Jag fastnar för Macho woman för dens härliga gung, och den lugnare Moth to a Flame hamnar direkt i en av mina spellistor. The smallest song in the world går rakt in i hjärtat då man förstår undermeningen i den så fort man lyssnat på den drygt en minut långa låten. Den avskalade Storms är oerhört vacker och jag konstaterar att den här skivan har en bra blandning av förträffliga låtar. Jag gillar dem alla. Vissa mer än andra, men så är det ju oftast.
Jag rekommenderar verkligen den här skivan, den är nyskapande och unik och jag tror vi kommer behöva ha koll på Antonia Vai i framtiden.
Skivan finns på Spotify, lyssna här