Som kanske de flesta vet så består Bourbon Boys av Raubtiertrion Per Hulkoff, Jonas Kjellberg och Mattias Lind men man har fyllt på med Scar Symmetry-basisten Kenneth Seil. Om man tror att de starka kopplingarna till industrimetal slår igenom i Bourbon Boys så får man snabbt sina fördomar skjutna i sank. Bourbon Boys klarar helt att stå på egna ben och grabbarna har verkligen utvecklat ett eget sound utan andra influenser än den Amerikanska countryscenen.

Skivan är rejält svängig med härliga slingor och riff, tempot är skönt och bandet har hittat en finfin rytm som gör att både fötter och fingrar trummar med. Det är definitvit en glad sida vi hör, musiken lyfter mitt humör och jag kommer ofta på mig själv med att sjunga med både här och där.

Skivan håller rakt igenom hög nivå, jag har inte hittat några djupare dalar men höga höjder är det dock gott om. Taxman, med sin lite mer vemodigare ljudbild, är en galet bra låt som verkligen når ut till mig. Det är dock två andra låtar som är mina favoriter, dels singeln Don´t Tread On Me och den rockigare Son Of The North. Men som sagt så är skivan faktiskt sprängfylld av bra material.

Musiken är snyggt framförd, hela tiden formad runt Hulkoffs sång, på något sätt anpassad efter hans brister och styrkor. Det är på något sätt som att hans röst är Bourbon Boys men samtidigt bara en ytterst liten del av musiken. Det är snyggt gjort, mycket bättre än på debuten, och skapar ett fylligt och dynamiskt ljud.

Jag har svårt att se några större brister alls med skivan, de få brister som finns sminkas snyggt över med energi och passion. Hail To The Chief är helt enkelt en grym skiva utan egentlige motsvarighet i Sverige.

Anders Björler, Antikythera
Port Noir, Puls

Pin It on Pinterest

Share This