Absolut, det håller hög musikalisk klass och många av melodierna är snygga och stundtals (i låtar som Hollo och The Trapper) extremt bra men den totala avsaknaden av tyngd i musiken gör skivan tämligen trist i min bok. Hade det inte varit för att growlen åtminstone ger plattan lite tyngd så hade Kalmah nog kommit undan med att vara ett power metalband.
Lägger man därtill att skivan i princip saknar dynamik, återigen undantaget growlen, och att alla spåren låter mer eller mindre likadant, så blir Seventh Symphony en trist och slätstruken historia. Det nästan minutlånga solot i andra spåret, Deadfall, är så trist att jag helst vill stänga av musiken på en gång. Överhuvudtaget så växer inte skivan ett dugg för varje gång jag lyssnar (vilket bra musik gör för mig) utan snarare tvärtom så hittar jag bara mer och mer saker som irriterar mig eller tråkar ut mig.
Sammanfattningsvis så är Seventh Symphony ingenting för mig, men om man gillar lättare, melodisk metal utan några större utsvävningar så borde man gilla Kalmahs alster. Allt är absolut inte dåligt, hade man haft en bättre dynamik och åtminstone lite tyngd så hade det varit en okej platta. Tyvärr så väger growlen, som trots allt är riktigt bra, inte upp för de tillkortakommanden som finns och Seventh Symphony kommer inte att bli ett återkommande inslag i spellistan.