Det är en avskalad platta, personlig, naken, skör, vacker, sann, sorglig, mörkare än svart och det som hörs är Kristians röst tillsammans med en gitarr och ibland lite mummande och visslingar. Jag tycker mig även höra en synth på ett par låtar. Ibland hör man hur han pluggar in sladden i gitarren.

Det som är meningen med plattan är orden, de där orden vi egentligen inte vill höra men faktiskt måste då fler och fler mår psykiskt dåligt. Kristian orkade nog helt enkelt inte slåss med sitt inre längre. Han bröt ihop och såg inga utvägar och blev då skjutsad till rum 4 och efter det så gav han oss det här magiska.

Att blunda och lyssna på den här plattan gör att man njuter lika mycket som man samtidigt känner den oerhörda smärtan och det är oslagbart. Det mest fantastiska i det hela är att skivan ändå andas hopp. Det är ett mästerverk att få ihop något liknande.

Att Kristian är en poet står helt klart och han väver in orden och meningarna till gitarren så det blir till ett och det blir bara magiskt!
Jag är fast redan i första låten och bara måste lyssna vidare. Alla bra recensioner och intervjuer som är gjorda efter den här plattan är han så välförtjänt av. För även om det kanske kan tyckas enkelt att sitta där med sin gitarr och sjunga lite så är det svårt. Svårt att klä av sig naken. Våga lämna alla andra instrument, inget annat att gömma sig bakom och ta fram det mörka och ändå få fram ljus. Det räcker liksom så! Enkelhet men ändå så svårt och det blir aldrig pretentiöst!

Man både berörs till tårar men ändå andas den hopp. Det känns som om jag upprepar mig men det här är ett alldeles fantastiskt album! Jag har svårt att se att någon skulle kunna göra något liknande lika bra.
Det är musik att gråta till, le och bara vara till. Att känna igen sig i!
Det är en platta att lyssna på oavsett om man mår dåligt, när man mår bra, att känna i sig i och för de som inte varit i det här smärtsamma icke-varandet, vara tacksam för att inte känna igen sig i, men som ändå ger så otroligt mycket och förhoppningsvis kan den få folk att se annorlunda på hur psyket kan ställa till det för människan. Det kan hända vem som helst, när som helst. Ingen går säker!

Hela plattan handlar dock inte om psykisk ohälsa utan en del låtar handlar om relationer och de är precis lika bra som de övriga!
Jag känner det omöjligt att välja bästa låt då alla är mästerverk. Men Vykortsdrömmar Som Pilar Rakt Ut I Ingenstans, Livet är det som pågår medan du väntar på sådant som aldrig händer, Turist i sig själv och… nä, det går inte de första 8 låtarna på första plats och den sista som nummer 2, endast för att jag har svårt för instrumentalt. jag behöver ord. Men om sanningen ska fram så har jag somnat skönt till den låten.

Kristian Anttila Press 2015 Foto Emil Agrell kopia

På något konstigt vis så har jag tidigare inte lyssnat så mycket på Kristian så nu försöker jag ta igen allt. För mig känns det att det här är mer verkligt och är det så att man varit med om något så kan man berätta det mer sanningsenligt oavsett om det gäller musik, målning eller annan konstform.

Jag tror att Kristian var tvungen att göra det här, ha den här fantastiska ljudbilden och de svåra texterna för att till slut tala om hur det verkligen är. Ta bort det vitsiga, lite komiska som han tidigare, vad jag tror, gjort för att kanske försöka hålla ångesten borta. Jag tror att han nu hittat sin musikaliska identitet.

Att vistas på en psykiatrisk avdelning är ganska så deprimerande, jag vet själv. Att brottas med sina tankar, med livet och med den där djävulen som tagit över hela ens väsen. Man möter människor som man förmodligen aldrig mött annars och det kan ge en del. Annars så handlar dagarna om rutiner, att vakna, matrutiner, medicindags, sovdags och däremellan ingenting. Oftast hamnar man där när man helt enkelt vill avsluta sitt liv och tyvärr är den terapeutiska delen frånvarande och det för mig, lite off topic, osökt till bandet Therapy?´s låt Knives där texten ”You can’t help my life but you can hide the knives” finns. Det är ungefär så jävligt det är!

Man ska dock veta att det absolut inte är så att man ligger i en trasig hög på golvet efter att ha lyssnat på skivan!
Istället är det värme, enbart värme och ödmjukhet inför andra människor och livet i sig som finns när sista låten Världens sista låt ebbar ut!

Jag brukar alltid skriva lite om varje låt men då det krävs lyssning för att få ett sammanhang och för att det här inte ska bli världens längsta recension så väljer jag att ta endast någon rad ur varje låt.

Vykortsdrömmar Som Pilar Rakt Ut I Ingenstans – ”I det rum, i det klet, i den sång som tillhör nån annan. I det snitt, i det socker, i den skräck som håller oss samman”

Livet är det som pågår medan du väntar på sådant som aldrig händer – ”Men Solen Går Nog Upp Imorrn Igen. Dom Frågorna Som Blinkar Tar Vi Sen”

Ett Moln På Din Himmel – ”Vem är du och vem är jag? Spelet klarnar dag för dag”

Turist i sig själv – ”Och den som du lärt känna är en turist i sig själv. Här står livet bredvid som bödelns enda vän”

Klockorna ringer in dig ändå – ”Du blandar korten och plockar bokstäverna ur orden”

Kan aldrig stoppa – ”Kanske är det någon annan som heter samma. Förresten, vad var det där du aldrig sa? Och vart tog du vägen utan väskor eller pass?”

Tjuvläser ditt hjärta & Sköljer tankarna i vin – ”När gatorna vrider sig närmre
När natten spinnande tyr sig till mig”

Alltid vetat, aldrig förstått – ”Jag har väl alltid vetat jag är fri. 
Såg livet framför mig, och ställde mig bredvid”

Världens sista låt – Är en instrumental, vacker låt, 18.31 lång.

Spotify: Artisten finns på Spotify, lyssna här.

Artistens facebooksida finns här.

 

Dark Funeral - Where Shadows Forever Reign
Albin & Mattias - Insomnia

Pin It on Pinterest

Share This