I första låten King of the Winterland, sjungs det, som titeln avslöjar, om en kung över detta vinterland och soundet påminner mig om Linkin Park, både i hur musiken låter och är uppbyggd och att de använder sig av blandningen av vanlig sång och semi-growling som ibland blir rent skrik. Det hörs att det är bra musiker bakom instrumenten, men jag skulle önska mig lite mer känsla och övertygelse i sången, det blir lätt lite platt.
I We are home och Hollow kommer rösten fram bättre och det jag saknade i första låten finns bättre här. We are home är en lugnare låt och jag gillar hur de använder sig av stråkar och en kör av mansröster för att göra den mer maffig, det funkar för mig. De satsar på att göra ett bestående intryck på publiken på sina live-shower och det kan jag tänka mig när jag hör skivan. Jag tittade även på musikvideon till King of the Winterland, och har inga svårigheter att se deras livliga spelningar framför mig.
Spåren på skivan går alla in i varandra, så man skulle kunna tro att det är en enda lång låt, vilket gör att den röda tråden finns med hela tiden. De lyckas dock med bravur att göra det utan att allt låter likadant. Det är en bra blandning mellan rock, ballad och innovation och jag imponeras också av hur de får in två interludes som verkligen fyller upp bra mellan några av låtarna, och inte bara är utfyllnad.
Kan rekommendera att de som gillar den här stilen av musik lyssnar på Winter is Coming, jag tror att verkligen de skulle gilla den. Jag ser fram emot fler skivor från Never Ending December, och att de fortsätter utvecklas och hittar sin egen stil inom soundet. Två nya singlar planeras att släppas i mars/april.
Winter is coming finns på Spotify, lyssna här