Det märks att Port Noir har gått in i projektet med tanken att inte låta sig hindras av förutfattade meningar, genrebestämda ramar. Puls är hela tiden en balansgång mellan inslag från alla möjliga olika genres och stilar. Det är i grund och botten en progressiv rockskiva som grabbarna har slängt in delar av metal, pop och lite vad de känner för. Jag tror hela tiden att det ska bli pannkaka, någon gång måste det braka ihop, men bandet klarar av balansgången galant och resultatet blir helt enkelt lysande.

Det bästa med plattan är att bandet har hittat sin röda tråd, en tråd som följer i varje spår utan att någon gång tappa dynamiken. Det händer så himla mycket hela tiden, upp och ner, temposkiftningar, stämningsbyten, men ändå känns skivan så sammanhållen och kompakt att man ibland undrar om det är en konceptskiva från något obscent prog-metal band. Jag kan inte sluta att imponeras av att alla låtar fyller sin egen funktion, som att de passar perfekt i varsitt tomrum som uppstått. Även om jag har vissa favoriter(Tide, Sun Dé Man och finstämda Left är alla helt enkelt mästerverk) så känner jag att plattan fungerar bäst i sin helhet och inte i enstaka låtar.

Skivan är utan att tveka, den bästa debutskiva jag hört på väldigt länge, om någonsin. Den är ett av årets bästa släpp, kanske det bästa på flera år. Visst, det kanske inte är Master Of Puppets (Metallica), The Somberlain (Dissection) eller Nightfall In Middle-earth(Blind Guardian), som är mina absoluta albumfavoriter, men det är faktiskt inte speciellt långt ifrån!

Här kan ni läsa en intervju som jag gjorde med Port Noir i Augusti

Här hittar ni dem på Facebook

Här är deras officiella hemsida

Här hittar ni dom på spotify

Bourbon Boys, Hail To The Chief
Vit Päls, Ägd

Pin It on Pinterest

Share This