Bandet blandar och ger, det är snabb och det är långsamt, det är hårt och det är powerballad. Till sin hjälp har de bland annat Janne Schaffer på några låtar (något som inte hörs så väl) och Pragsymfonikerna (något som hörs mer än väl). Resultatet tillsammans med Tobias Lindell blir ett högst modernt hårdrockssound, tungt, slickt och bredbent. Någon har kallat dem småbröder till Mustasch och det kan stämma rätt väl, även om göteborgarna har en något mer lättillgänglig sida. Men det hindrar inte Aggressive Chill att vara förband till just Mustasch och i mellandagarna även till Europe.

Musikmässigt blir jag mest tilltalad av det inledande spåret Cockroach där Pragsymfonikerna gör sig påminda med snärtiga stråkar, Takidadoftande Insomnia och Red Run Disease med duktigt driv i.

För den som undrar vad namnet på skivan betyder rekommenderar jag Christines intervju med dem där detta avslöjas…

Missa inte heller deras blogg hos oss!

Länk till skivan på Spotify, för er som har programmet, klicka här. spotify_icon

Skivrecension, Rebekka Karijord, The noble art of letting go
Skivrecension, Europe, Last Look At Eden

Pin It on Pinterest

Share This