Jag trillade över Fagerstabandet Bruket på Hultsfredsfestivalen förra sommaren. Jag föll som en fura för deras punkrock första gången jag såg dem live. Då hade de hunnit släppa en EP som jag nog lyckats spela sönder vid det här laget. När jag hörde att killarna gått in i studion i början av december förra året var jag jublande glad. Sen började jag oroa mig. Tänk om skivan inte skulle bli så bra som jag hoppades? Väntan är som sagt var över och jag kan nu konstatera att jag inte alls hade behövt oroa mig. Det här är precis så bra som jag hoppats. Det känns uppkäftigt och ärligt, lite skevt och spretigt. Framförallt bjuder Bruket på massa ös. Precis så som jag vill ha det! Egentligen har jag ganska svårt att förklara varför jag tycker det här är så bra. Jag vet bara att musiken får min fot att automatiskt stampa takten och ett leende sprider sig på mina läppar. Jag är ju synnerligen svag för den svenska punkiga rocken rent generellt, det blir lätt så när man är uppfödd på Ebba Grön, så förklaringen ligger kanske där? Jag kan inte värja mig för de självklara texterna och de smittande gitarriffen.

Jag har faktiskt försökt vara lite nyanserad och försökt leta efter saker att anmärka på. Men det går inte. Jag kan inte ens peka ut en favoritlåt på plattan. (Okej, under pistolhot skulle jag väl säga Vit som snö. Eller kanske titelspåret En annan klass.) För mig är det inget snack om saken, Bruket är utan tvekan det bästa svenska debutbandet just nu och jag hoppas få höra mycket, mycket mer från dem.

Skivrecension, The Ark, In Full Regalia
Skivrecension, Skånska Maffian

Pin It on Pinterest

Share This