Är det möjligt att de som de numera är, ett hobbyband, ska lyckas?
Docenterna  har alltid gett oss lyssnare betraktelser och lägesrapporter från vardagen i sina låtar, så är det även denna gång. Medan vi spelar pop är rak, har som vanligt bra texter men med en kanske lite mer “vuxnare” framtoning utan att för den skull bli trist. 
 
Låten Vanligt folk har nog ingen lyckats undgå. Den har jämförts med tidigare hits som t.ex. Bakom mina solglasögon men som i mina öron dock inte är den absoluta höjdpunkten på plattan.
Pärlemor är en av plattans absolut bättre spår. Här är texten tillsammans med musiken riktigt bra. “ Jag bara undrar varför är det så här? Vilka är vi och vad gör vi här? Lite deppig text men som med raderna: “ Du kan skimra som pärlemor” får, i alla fall mig, att ändå se ett hopp.
Med textrader som de som följer nedan kan jag, som är textlyssnerska, bara konstatera att textmässigt är Joppe precis lika bra, om inte bättre, på det än tidigare:
“Du och jag, vi kanske hör ihop. Fred på jorden har vi inte och vi lever med mörkret inom oss. Men du och jag ser rätt bra ut tillsammans.”
“Jag ska inte se mig om för att se om skuggorna finns kvar. Bara fortsätta framåt och ge det allt jag har.”
“Det var inte nyss men känslan sitter kvar som ett knytnävsslag.”
“Varje timme, varje rast, varje gång du höll mig fast. Det var en dans på krossat glas och du var min koreograf. Du gjorde dagarna till natt och alla färgerna till svart. Jag grät och tog emot. Jag är en annan nu.”   
 
Sångmässigt är ju inte Joppes röst den bästa men den sätter sig. Hans inlevelseförmåga känns klart, den spricker så där skönt och visst finns ännu en del kaxighet kvar. “När allt omkring oss rasar, vi väntar oss värre fasor. Men vi fortsätter spela pop som om Gud fanns“, sjunger Joppe och visst är det precis det Docenterna gör. Det är lite deppigt och mörkt, precis som livet ofta är, men det finns ändå alltid ett ljus.   
 
Bandet består av bröderna Joppe och Kricke Pihlgren och Larry Lövgren som har hållt ihop sedan 1977. Idde Schultz och Jon Jefferson Klingberg har kommit in i gänget allt eftersom. Om jag ska hitta något att gnälla lite på så är produktion och mixning något ojämn. Men det gör inte så mycket då låtar och texter är så pass bra som de är. 
 
Länk till skivan på Spotify, för er som har programmet, klicka här.

Skivrecension, Chris Michols Band, Scar Trek
Skivrecension, The Sounds, Something To Die For

Pin It on Pinterest

Share This