Är det något Michael Jackson var känd för så var det hans totala kontroll och hans extrema noggrannhet med vad han gjorde. Det sägs att han mixade om Billie Jean hela 90 gånger. Nittio!

Men det kan också slå över åt andra hållet, att det blir för producerat, jämntjockt, fegt… Det är precis vad som har hänt. Man ska inte luras att tro att detta är det sista MJ skrev och spelade in, det är tvärtom rester från tidigare decennier – överblivna låtar som inte fått plats på albumen.

Det finns ljuspunkter i form av (I Like) The Way You Love Me och avslutande Much Too Soon (även om den är snubblande nära Disneysmetig), men också magplask som bland annat Monster där 50 Cent rappar om gravstenar och kannibaler.

I övrigt har producenterna sneglat bakåt på tidigare framgångar och försökt få det att låta som då, samtidigt som de mer eller mindre desperat försökt få det låta modernt. Alltså finns det ingenting av det nydanande som Jacko stod för på framförallt 80-talet. Visst, vi får modernt rnb-sound, vi får hans ah och oh-ljud – men det känns inte bra.

Breaking News står textmässigt ut, en låt om honom själv i samma anda som Britney Spears Piece Of Me, men som känns väldigt märklig. Jag tycker liksom inte det känns rätt med en Michael Jackson som sjunger om sig själv i tredje person?

Till sist måste nästan pressmeddelandet i samband med skivsläppet nämnas, det är 10 sidor (!) text där det bedyras att det faktiskt ÄR Michael Jackson som sjunger på samtliga spår… Det sägs dessutom att Sony Music har kontrakt på tio skivor till, så räkna med att det dyker upp fler alster av den här sorten framöver.

Själv tycker jag det mest liknar gravplundring.

Bäst: Balladerna – Akonduetten Hold My Hand och tidigare nämnda Much Too Soon.
Sämst: Producentjobbet…

Länk till skivan på Spotify, för er som har programmet, klicka här. spotify_icon

Skivrecension, Linnea Lorinius, Through The Times
Skivrecension, Benevolent, Evolve [EP]

Pin It on Pinterest

Share This