Är man ett av världens största band ställs man inför ett dilemma inför varje ny platta: ska vi köra på det invanda, trygga och garanterat framgångsrika eller ska vi experimentera och se vad som händer?

U2 väljer inte, de blandar och ger mellan säkra kort i deras patenterade ”U2-sound” och mer avvikande upplevelser i ett försök att förnya och hitta nya vägar. Samtidigt kan man inte undgå att förstå att producenterna heter Daniel Lanois, Steve Lillywhite och Brian Eno, dvs den minst sagt framgångsrika trio som ligger bakom större delen av U2’s plattor under 80-talet.

Men singeln Get On Your Boots låter bara konstig och Stand Up Comedy är någon funk/halvrap som inte alls funkar för mig. Men det finns ljuspunkter utöver detta och vissa av dem skiner rätt bra.

Redan titelspåret är en malande pärla som bara växer ju mer man lyssnar på den. En stark uppföljare kommer i Magnificent med Edges gitarr i välbekanta slingor och en inspirerad Bono – något jag gärna hör på Ullevi i sommar! Sedan kommer plattans bästa spår: Moment of Surrender. Över sju minuter lång med en refräng som häftar sig fast som tuggummi under skorna.

Men är det något hantverk som U2 kan och alltid kan luta sig tillbaka på är det balladerna. White As Snow om en soldat som dör vid en vägkant i Afghanistan och Unknown Caller skäms inte för sig vid jämförelser med tidigare mästerverk från gruppen.

Skivan avslutas med Cedars of Lebanon som man kan anta är en av de låtar som spelades in i Marocko, en lågmäld visa i ett för U2 ovanligt naket arrangemang.

Så visst är det ett bra U2-album, några singlar som kommer leta sig högt och några som blir arenafavoriter. Men någon ny War är det inte. Kanske nästa blir?

Bäst: Refrängen i Unknown Caller, som gjord för publiken att gasta med i.

”Go! Shout it out! Rise up! Oooh, oooh
Escape yourself, and gravity!
Hear me, cease to speak, that I may speak!
Shush now! Oooh, oooh
Force quit and move to trash!”

Sjukt bra!

Länk till skivan på Spotify, för er som har programmet, klicka här.

Skivrecension, Caj Karlsson mfl, Tillsammans med mig
Skivrecension, Thåström, Kärlek är för dom

Pin It on Pinterest

Share This