Musicstage.se

Skivrecension, Minora, Imago

Sveriges metallstad nummer ett, Göteborg, fortsätter att spotta ut nya band och Minora är ett av de senaste tillskotten med ett sound som lutar åt grunge och det progressiva metallhållet.

minora_-_imagoDen lite Tool-klingande inledningen på första spåret, Mountain, gör mig genast nyfiken, men förväntningarna faller platt ganska snabbt då jag tycker att sången är lite för släpig och sömnig för min smak. Detta tycker jag är ganska typiskt för plattan i helhet. På flera ställen dyker det upp små riff och melodier som är godis för öronen, men låtarna som helhet sticker ut för lite. Med det sagt tycker jag inte albumet är dåligt, bara lite för intetsägande. Imago funkar som bakgrundsmusik. Det är tillräckligt bra för att inte störa sig på det, men för anonymt för att bli ihågkommet.

Deras progressiva metallversion av Björks Jóga överraskar. Låtens atmosfär passar definitivt in i Minoras sound, men är det minnesvärt? Det är en helt okej cover och det annorlunda soundet gör definitivt att man hör låten på nytt igen, men originalet är fortfarande överlägset enligt min åsikt. I jämförelse kan det vara värt att nämna gruppen HEMP som gjorde en tung och groovy version av Björks Army Of Me för några år sedan. Den covern står helt för sig själv. Minoras version av Jóga är betydligt mer anonym.

Grundreceptet för Imago verkade så lovande, men hur mycket jag än försöker kan jag inte minnas smaken efteråt. Uppenbarligen krävs det något mer än bara goda ingredienser för att göra en god platta som ger eftersmak. Riffet i My Goodbye smakar verkligen utsökt och den inledande sången är superb när musiken är naken och lågmäld, men när låten blir mer svulstig känns det också mer urvattnat. Det är synd, verkligen. Jag hade hoppats på mer.

 

Minora finns på myspace, klicka här för att komma dit.

Visa alla artiklar av Camilla Svedén (152 st)

A-Ö

2014

2013

2012

2011

2010