Musicstage.se

David Josephson, Farväl tristess

David Josephson - Farväl tristessDavids fullängdsdebut är lågmäld, vemodig och jag slås av stråkmelodierna som smeker sig igenom låtarna. Det är vackert och enkelt men ändå mycket skickligt gjort musikaliskt. Angående titeln på skivan har nog David inspirerats av Françoise Sagans debutroman "Bonjour tristess".

Rösten är otroligt behaglig att lyssna på och den blir aldrig så där jobbigt irriterande som ofta händer på den här sortens skivor efter att man har lyssnat ett tag. Plattan växer sig bara starkare och starkare för varje gång jag lyssnar på den och jag hör mer och mer det storslagna i arrangemangen och harmoniföljderna, hur allt vävs samman. Det vemodiga som ändå i musiken inte blir alltför mörkt i ett folk/pop-landskap. Davids främsta förebild är Leonard Cohen vilket hörs i de poetiska texterna.

Texterna handlar mycket om tiden. Den som försvinner utan att man knappt märker av den. Hur dagar blir till månader som blir till år och vi vandrar runt i samma spår.

Som i låten Balkongnatt: ”Alla masker som du burit och trott att det var du. Är som stjärnor på din himmel som skrattar åt dig nu. Låten slutar med en klockas tickande efter orden Du ser allt så självklart från platsen där du står. Du ser maskerna som skrattar. Du ser tiden som går”.

Eller som i Isslott: ”Och solen har sin gång som den alltid har haft”.

Ond saga: ”Livet är en ond, ond saga. Le mot det om du kan. Och fyll upp ditt glas och beklaga all tid som bara försvann. Skål för de starka som aldrig rubbats en meter. Som stod kvar när vi andra gick under. Stackars dom som alltid brann.”

Stålblå luft: ”I ett kalejdoskop såg jag oss. Två forna stjärnor som sprängdes bort. Det var en annan tid, på en annan plats. Väntar du?”

Ni som läst mina recensioner innan vet vid det här laget att jag gärna fastnar i texter. Så blir det även den här gången. En text säger så mycket och har många gånger räddat oss att falla då vi inser att det finns fler som har problem av något slag. Att höra om andras elände stärker oss gärna då vi förstår att det faktiskt är okej att må uselt ibland. Så nu fortsätter jag i texterna.

Nelly Sachs park. Nelly Sachs Park är uppkallad efter den judiska poeten Nelly Sachs som bodde där. Det är en så kallad "utsiktspark" med lekutrustning för bland annat dagis och boende i området vid Hornsbergs strand på Kungsholmen. Till de katastrofer som präglade Nelly Sachs liv och diktning hörde Förintelsen, den psykiska sjukdomen och många år av självuppoffrande vård av föräldrarna. Nelly Sachs har ett författaröde som knappast liknar någon annans. Hon föddes i Berlin 1891 och räddades 1940, när kallelsen till arbetsläger redan kommit, till Stockholm tack vare ingripanden av bland andra Selma Lagerlöf och prins Eugen. Här levde hon sedan de återstående 30 åren av sitt liv, tidvis svårt plågad av mentala problem. En exakt kopia av hennes lägenhet, från Bergsunds strand, finns bevarad i ett magasin under Kungliga Biblioteket i Stockholm, komplett med alla hennes ägodelar.

Mellanrum: ”Bortom alla tankar ryms mellanrummets hav. Där går vi runt i timmar bland sådant som man spar.”

Still: ”Om en sång aldrig ändrat på något så låt det bli första gången. Här och nu. Annars gå härifrån och vänd inte om. Det väntar ett liv på dig någonstans. Vid en ny horisont, där himlen är blå och en sommarbris smeker din kind. Kan man tro på något sådant? Kan man bli så blind? Men gå då, älskling försvinn.”

En annan: ”Man går så många år och kladdar runt i samma sår. Tolkar samtiden och fäller en krokodiltår.”

Femte akt: ”Somna lugnt och sov en stund. Det är bara ett skådespel. En femte akt i en tragisk fars där man snubblar och springer fel. Från himlen föll droppar av honung. Hon låg på sin rygg och andades tungt. Och allt vad hon sagt skall begråtas av någon som minns varje ord som for ur hennes mun.”

Brev i maj – farväl tristess: Det här otroligt vackert och jag blir så där gråtmild som jag kan bli av musik ibland. ”Jag skulle gå längs med floden tills jag långsamt bleknade bort. Jag kunde gå en stund på jorden utan minnen av det som förgått... Där allt som finns är ett fridfullt ingenting. Och det uppfyller mig där jag går som en främling. Och ingen, nej ingen, skulle vara lyckligare än jag. När jag går som en vålnad dag efter dag, utan att känna hammarens slag.”

Med andra ord så är det i mina öron en alldeles underbar skiva som är otroligt snygg musikalisk och med texter som berör.

Skivan finns på Spotify. Lyssna här.

Visa alla artiklar av Annika Torstensson (75 st)

A-Ö

2016

2015

2012

2011

2010

2009