Musicstage.se

Linnea Henriksson - Till mina älskade och älskare

Linnea Henriksson - Till mina älskade och älskare

Jag minns när jag hörde Linnea Henrikssons första singel: Väldigt kär/Obegripligt ensam. Det tog trettio sekunder in i låten tills att jag visste att det här, det här kommer bli en favorit. Sedan dess har jag, med skyhöga förväntningar, väntat på ett album med lika stark känsla som singeln. Speciellt efter jag blivit medveten om att Linnea arbetat tillsammans med Orup. När jag äntligen satt mig ner för att lyssna och albumets andra låt Alice spelats klart, ler jag, för nu är jag övertygad om att det här kommer bli tretton låtar av ren musikglädje.

Ett album senare är jag en smula besviken. Det blir lätt så, när förväntningarna byggs upp. Hade den första singeln inte varit så pass bra, hade jag antagligen tyckt att debutalbumet varit bättre. För Till mina älskade och älskare ÄR riktigt bra. Det är starkt och genomarbetat: texterna är relateringsbara och det är snyggt hur melodierna blandar stråkar med modern soul. Låtarna är klassiskt svenska, lite 60-tal, Lill Lindfors-inspirerat (speciellt i låten Dansa med mig) på ett sätt som lyfter, snarare än drar ner. Om det hade stannat där hade skivan fått full pott, men tyvärr är det mer än 60-talet som inspirerat albumet.  Jag tror att Linnea hade vunnit på att våga ta inspirationen hon uppenbart fått av Veronica Maggio och gjort den till något eget. För det som drar ner albumet är just att det känns som att hon försöker gå någon annans väg istället för att hitta sin egen. Men förutsättningarna finns där, och med låtar som Alice, Lyckligare nu och Dansa med mig blir debutalbumet trots allt starkt och Linnea fortsätter att vara en klar favorit bland mina svenska artister.

 Skivan finns på Spotify, du hittara den här.