Musicstage.se

Brigaden - Om Alberto och några andra gubbar

brigaden

Brigadens debutantskiva heter Om Alberto och några andra gubbar. Det är en skiva precis i min smak, instrumental intressant orkestermusik där jag har lite svårt att bestämma en genre. Själva skriver de i sin pressrelease såhär: “Är det då Black Metal vi får höra? Är det centraleuropeisk fff-avantgarde? Inte alls, ty parallellt med det energiska ligger det hela tiden en vemodig folkloristisk ton. Alla danskar som har hört musiken har sagt att den låter typiskt svensk. Svenskar att den låter typiskt spansk. Mexikansk kanske? (Alla tycker att det låter som filmmusik, men de är ju en vanlig referens i dessa visuella dagar.)” Jag tycker det är en bra beskrivning, speciellt det där med filmmusik. Även lite spanskt kan jag hålla med om i vissa låtar, speciellt Alfredo I.

Jag faller alltid för annorlunda och innovativ musik, speciellt när det tydligt hörs att det är duktiga musiker som ligger bakom. Här får jag, som i ett musikaliskt kinderägg, alla tre saker i ett. Alla låtar är ypperliga på sitt eget sätt, och för mig är det de framträdande saxofonerna som lyfter låtarna. Saxofonisterna Olle Vikström och Emil Nerstrand har ett mycket bra samspel och jag får en känsla av att de har roligt ihop, som att saxofonerna dansar tillsammans i melodierna. Även den akustiska gitarren, den som får mig att tänka på spansk musik, spelar en stor roll. Speciellt i Skatteflykt, där känslan i hur gitarren nästan smeks till att ge liv åt låten är spektakulär. Den mexikanska viben som de själva nämner tycker jag främst framkommer i Jan Stenbeck. Postcolonial Lullaby och Alberto II är mina favoriter.


Om Alberto och några andra gubbar är en strålande debutplatta, jag välkomnar band som hittar nya vägar på den musikaliska motorvägen.

Visa alla artiklar av Tilla Andersson (184 st)

A-Ö

2017

2016

2015

2014

2013

2012