[Go to the English version instead.]
Pressfoto av Matthew Murphy & Evan Zimmerman – Kit Connor (Romeo)
Då jag länge velat åka till New York tänkte jag att det var dags att passa på, när jag insåg att jag ville hinna se Romeo + Juliet innan den tog slut.
Hypen kring föreställningen har gått varm i social media. Framför allt för Kit Connors numera världsberömda ”pull up”-scen, och hans medverkan har dragit fansens uppmärksamhet till sig. Det gäller såklart även fansen till hans motspelerska, Rachel Ziegler, och det är inte en liten fanskara de samlar ihop tillsammans.
Det hela inleds med en förshow medans publiken hittar sina platser. I små grupper kliver skådespelarna ut på scenen. Några bollar med gosedjur, någon springer runt, det kaxas och skuttas runt, helt utan mening i mina ögon. Kit kommer in och sätter sig i en fåtölj till publikens jubel. Han sorterar några kort framför sig som lite senare används till kortspel med några medspelare.
När alla satt sig öppnar Gabby Beans upp och föreställningen tar fart. Och det går fort.
Dialogen är snabb. Skådespelarna byter karaktärer titt som tätt, och de rör sig i hela, och då menar jag hela, lokalen. Det går till och med broar i taket och det finns stegar som sitter på pelare i salongen. De rör sig i gångarna mellan stolarna och de poppar upp lite överallt. Det är så mycket att ta in på en gång och jag känner mig ofta lite borttappad. Det är svårt att veta var mina ögon ska vara i rummet.
Pressfoto av Matthew Murphy & Evan Zimmerman – Tommy Dorfman (Tybalt/The Nurse) och Kit Connor (Romeo)
Jag missar en del skämt och poänger, antagligen på grund av språket och då anser jag mig ändå vara rätt bra på engelska.
Scendekoren kan i bästa fall kallas minimalistisk. En hög med gosedjur, de flesta i en kundvagn, en uppblåsbar schäslong och en säng som firas ner från taket. Men som de nyttjar den. Det känns inte lika tunt som det ser ut.
Jag hade inte räknat med är att de även interagerar med publiken. Det lånas någon stol, Kit pratar med personen bredvid sig vid något tillfälle och personer pekas ut och involveras, på ett roligt sätt.
Scenkostymerna ser ofta ut som någon gått bananas på secondhand och jag vet inte om det är en kulturkrock men en del plagg är obegripliga för mig. Å andra sidan skulle jag ge mycket för både Sola Fadrians paljettrock och sångröst…
Det finns flera fantastiska sångare i ensemblen där såklart Rachel Ziegler behöver lyftas högt.
Att ha så mycket röst i denna lilla kropp, det är obegripligt för mig.
När föreställningen går mot sitt slut och vi fått se både ”pull up”-scenen (vad som är ännu mer imponerande än att han gör en pull up är att han när han gör den har han redan hängt i armarna i säkert en minut och lyckats prata under tiden) slagsmål, solon, ett scengolv som öppnar sig och blir en blombädd, och flera dödsfall är jag fortfarande relativt förvirrad över flera delar men upplevelsen är ändå riktigt bra.
Jag råkar även vinna möjligheten att köpa en förmånligt prissatt ståplatsbiljett till föreställningen dagen efter, via deras digitala lotteri. Den föreställningen fyller inte bara i luckorna som jag har med från dag 1, utan ger mig även en uppgraderad sittplats då en stol står tom vid start och jag upplever föreställningen med tårna mot scenkanten.
Dag 2 är det lättare att hålla fokus på rätt ställe, jag märker knappt av förflyttningarna runt mig eller i taket samt det är lättare att vara med i dialogen.
Pressfoto av Matthew Murphy & Evan Zimmerman – Rachel Zegler (Juliet)
När vi lämnar teatern för att prova på “Stage door”-upplevelsen (återkommer till detta strax) kan jag sammanfatta min upplevelse i att jag är otroligt imponerad av hur bra de använder den lilla scendekor de har till max, hur bra de är på att visa när en person byter karaktär till en annan, Gabby Beans är verkligen en stjärna på detta! Och vilka sångare i stort sett hela ensemblen är. Det finns även flera som sticker ut som bra dansare. Klarast lyser Kit och Rachel som väntat men det är flera här jag tror vi kommer se och höra mycket mer av framöver. Utöver redan nämnda Gabby och Sola har vi såklart Tommy Dorfman som bjuder på skratt efter skratt med skarpa timing och stor charm.
Vad är “Stage door” då? Vi har väl liknande att fans hänger runt utanför i väntan på att artister/skådespelare ska lämna lokalen, men här är det uppstyrt på ett sätt jag iallafall inte sett tidigare.
Så fort bugningarna och applåderna påbörjats börjar det röra på sig i lokalen. Här gäller det att vara snabb ut, där det har placerats ut kravallstaket där dagens besökare kan ställa sig och vänta och hoppas på att någon eller några från föreställningen ska komma ut och signera. Det finns även en liten sektion där andra som inte varit på föreställningen kan köa och hoppas.
Allt uppstyrt av fantastisk personal från teatern. Det är tydligt, relativt lugnt och förväntansfullt. Min första kväll har de lyckliga som väntar turen på sin sida. Kit kommer ut och signerar, byter några ord här och där, samt fotograferas. Dag 2 kommer bland annat Tommy ut för detsamma.
Jag kan ju verkligen känna att jag fått prova på en riktig Broadway-upplevelse efter dessa dagar!
Pressfoto av Matthew Murphy & Evan Zimmerman – Rachel Zegler (Juliet) och Kit Connor (Romeo)
